En första glimt av vårt besök på #ChelseaFlowerShow 2017

Chelsea, som vi har längtat!

25:e maj 2017.

Det är idag det händer! Efter flera år av ”men ska vi inte…?”

Tänk er entrén till Chelsea Flower Show, London. Där står vi. Fyra förväntansfulla kvinnor från Sverige och inväntar klockslaget som står på biljetterna. Med lite ömma fötter, det är tredje dagen på Londonvistelsen, och två av oss har vägrat åka tunnelbana om det inte varit absolut nödvändigt. Känns för läskigt där nere i underjorden. Buss eller till fots har funkat utmärkt. Vi har bl.a. vandrat genom Hyde Park, synat av Kensington Garden, ätit en fantastisk lunch uppe på Roof Garden (underbar restaurang som jag berättar mer om senare) och gått vilse inne på Harrods. Hur som helst har det vandrats runt. Mycket!

Biljetterna till Chelsea är rätt dyra så när vi bokade dem slog snålheten till. De billigaste var från 15.30- 20.00 och när jag talade med Tommy från Rosebud’s Tours sa han att den tiden räcker gott och väl. Jag har alltid trott att man minst måste ha tvådagars men han om någon borde veta. Lite ångest får vi dock när vi ser den enorma entrén. Kommer vi att hinna se allt? Here we go!

Vi börjar med det centrala på området. Ett gigantiskt utställningstält där de flesta växter du kan behöva i din trädgård samsas. Inte rörigt utan indelat i specialmontrar. Rosor för sig, pioner för sig, japanska lönnar…, pelargoner…, heuchera…, köttätare…, mm, mm. Urvalet är häftigt.

Spelar för övrigt ingen roll att jag är florist. Hade ingen aning om att det finns så många olika sorter av krysantemum, nejlikor, tulpaner, gladiolus eller andra snittblommor.

De här montrarna är för lyst och inspiration, inget är till salu. Det är tur, förstå vad dyrt det här blir annars om vi blir tvungna att köpa fler resväskor för att få hem allt vi vill ha. Ska du prompt köpa något får du vänta tills lördagen då allt säljs ut innan montrarna rivs.

Vi har valt att vara här på torsdagen, inbillar oss att sista dagen blir hysterisk men när jag står vid clematismontern önskar jag att det vore lördag. Jag blir störtkär i en klematis med dubbla grön/vita blommor, Green Passion. Samma habegär infaller vid Austinrosorna, de har en nyhet Dame Judi Dench, en aprikosfärgad, väldoftande buskros. Vore väl attan om jag inte ska kunna övertala chefen att just de här två ska finnas att köpa på Bäsna trädgård till sommaren. Måste kolla härdigheten på rosen men klematisen vill jag absolut ha! Den får vänja sig vid vårt dalaklimat vare sig den vill eller inte.

Det är varmt i tältet och vi behöver svalare luft. Utanför finns alla idéträdgårdar, de som tävlar om att bli Best in Show 2017. Roliga, kreativa och ibland konstiga ligger de där på rad. Det är inte någon stor plätt var och en fått till sitt men oj vad deras fantasi måste ha jobbat. Att vinna det här, det är prestige det!

Här ute hittar jag också en paviljong där det varit binderitävling för florister. Alla deras skapelser står där, en del med medaljen väl synlig. Andra där man förstår varför de inte fått någon…

Ytterligare utanför finns marknadsstånden med prylar, både för trädgården och hemmet. Mest krimskrams faktiskt. Tänk att det finns så mycket saker man inte ens vet att man behöver. En rustik plåtfågel som ska hänga någonstans i vår trädgård får följa med mig hem.

Men nu ger våra fötter snart upp och det är dags för paus. Självklart ska vi sitta ner någonstans och dricka Pimms. Ingen engelsk trädgårdsmässa utan Pimms! Denna märkliga dryck. Den är egentligen inte speciellt god men lite får man väl offra sig. Det går nog att vänja sig, eller hur?

Stärkta till kropp och själ tar vi ännu en vända runt området. Har vi missat något? Säkert, men vi börjar känna oss mätta. Måste bara titta på klematisen en gång till och dofta lite mer på rosorna.

När jag sammanfattar dagen faller flera förutfattade meningar.

Området är mycket mindre än jag trott men så proffsigt utnyttjat. Tänk att få plats med så mycket på denna yta.

Att det skulle vara mycket folk var inget oväntat men att det skulle vara så trångt vid showträdgårdarna var synd. Det gick inte att ta ett steg tillbaka för att få lite överblick, det var bara att följa med strömmen.

Tiden vi köpt räckte mer än väl. Måste erkänna att vi inte ens stannade så länge vi fick. Hungriga och trötta men ack så nöjda lämnade vi utställningen. Med mig hade jag broschyrer om Austinrosor, klematisgrossisten Thorncroft, plåtfågeln samt tre fröpåsar med morötter, sockerbönor och persilja.

Ska vi tala om smolk i bägaren beror det på idioter som inte kan bete sig.

London, ja hela England faktiskt, hade förhöjt terrorhot pga en mycket tragisk händelse i Manchester. Så många poliser med så mycket vapen har jag aldrig tidigare sett på ett och samma ställe. Hur många civilklädda spanare kan man bara gissa. Så sorgligt att det ska vara så.

Tänk om det vore möjligt att få dessa galningar att smutsa ner sina händer med trädgårdsjord istället för blod.

Sen är det ju det här med foton. Skulle varit trevligt men hur jag än klickar och försöker kommer jag inte åt korten från den här sidan. Är mycket ledsen för det men datorn ska få gå till doktorn bara jag hinner. Är säkert någon enkel inställning jag inte begriper. Ni får fantisera så länge.

 

Annonser

Trädgården faller i dvala.

Är det höst eller vinter? Tre dagar snö, gnistrande vackert, sedan tinade allt bort och den grå novemberfilten la sig över oss. Varken jag eller växterna i trädgården vet om vi ska ha vintermössa på eller inte. Tog min kamera och gick runt för att titta till hur alla mår därute. Visst är det trots allt något vackert över förfallet och de få färgklickar som klamrar sig kvar!

img_2281 img_2282 img_2283 img_2290

Rosenflockel, det höga gräset jag inte minns vad det heter och den vita Skogsastern. Brunt, grått och vitt i nyanser,

img_2292 img_2294 img_2301 img_2304

En tistel jag fått från trädgårdsvänner i Smedjebacken och en solros som inte orkar längre. Ett gräs som har livskraft likt ett ogräs, men blir förlåtet för det är vackert. Clematisen vars fröställningar ser ut som tomteskägg uthängda på tork.

img_2305 img_2309 img_2310 img_2311

Solhatten Magnus står stark. Den gamla sparrisplantan från farmor som jag aldrig äter något av, bara har till lyst. Åbrodden vilar mot gärdesgården som snart också går i dvala. Behöver nog snart byta ut någon hässjeroa (dialektord?) där!

img_2308 img_2306 img_2302 img_2300

Hästkastanjens löv är en fin kontrast på den mossiga stenen. Klätterhortensians nakna grenar klamrar sig fast på granstammen och på en vinbärsbuske hänger bär kvar till vinterfåglarna.

img_2299 img_2298 img_2296 img_2291

Fortfarande lyser det blommor lite här och där. En bleknad rosa Ölandtok, en envis Flammentanzros och dess frökapslar. Ser ut som nypon, undrar hur de smakar OM de går att äta? Höstastern bugar och tackar för att den tunga snön försvann.

img_2285

Kärleksörten hälsar att vintern kan komma nu så det blir vår någon gång.

Kyrkogårdar är som rofyllda trädgårdar.

Jag älskar att vara i vår trädgård. Nästan lika mycket tycker jag om att gå runt på kyrkogårdar. Jag gillar lugnet, fågelkvittret, buskarna, blommorna och träden som finns både där och hemma.

Från bönpallen på vår motorcykel ser jag över kyrkomurarna och det finns verkligen kyrkogårdar av olika stil och standard. Mannen i mitt liv är inte så intresserad men som alltid går det att kompromissa sig fram. Jag tittar glatt och utan gnäll på något han tycker är spännande och sedan stannar han när jag vill. Tillsammans har vi sett många vackra gravvårdar runt om i Sverige. Och varit in i många små kyrkor för att tända ljus.

Tror dock att Mannen tycker jag är lite morbid för det är lättare att få stopp på honom vid de lummiga trädgårdarna. Han är bara glad om någon annan följer med till kyrkorna och jag har två personer i min närhet som gärna ställer upp. Vår äldsta dotter och min bästa väninna.

Dottern bor i Stockholm och ibland åker jag ner för ”på-tu-man-hand-dagar”. Då passar vi på minsann. Stora kända trädgårdar, mindre mer parkliknande och små, inklämda grönytor. Vi har synat av det mesta. Nu utforskar vi döda stockholmare.

Skogskyrkogården. Vilket ställe! Här kan man gå hur länge som helst. Murar med gravar, stora öppna ytor, minneslundar och sedan tätt, tätt, tätt med gravstenar bland höga raka trädstammar. Denna enorma yta, mitt bland hus och trafik men ändå så tyst och fridfull. Går runt och läser på gravstenar, fantiserar om vad som hände, undrar över sedan länge glömda yrkestitlar och förfasas när vi ser årtalen över födelse och död. Ibland är livet orättvist. Det som stör lite är Greta Garbos grav. Denna speciella kvinna som frivilligt drog sig undan världen, vem bestämde att hennes gravsten och plats ska vara så iögonfallande? Tror inte det är enligt hennes önskan.

Den lilla kyrkogården runt Katarina kyrka. En kontrast mot den stora, stora. Undrar hur många som bara stressigt genar över här? Inte vi inte! Måste utforskas och tänk att här finns ett kändiskvarter. Undrar om det är med vett och vilje eller om det blivit så av en slump? Cornelius Vreeswijk ligger bredvid Anna Lindh. Mitt emot finns Kim Andersson och Putte Wikman. Förstår ni diskussionerna, skrattet och musiken det måste vara där när vi inte hör!?

Det här vandrandet gör mig än mer övertygad om att det ska finnas en gravsten med mitt namn när jag dör. En skrovlig natursten där det slingrar en clematis. Gärna en Kajsa som täcker marken. Jag vill att människor om hundra år ska se att jag har levat och fantisera om vem jag var. Tror att det finns ännu större behov av eftertanke då. Därför blir det inga bilder i det här inlägget för på kyrkogårdar leker man inte med telefonen, där bara njuter och filosoferar man.

Väninnan då? Ja, hon är lika blomälskande hon. Vi åker ofta och tittar på olika trädgårdar och passerar vi en kyrka blir det gärna så att vi stannar, går runt där och gläds/förfasar över hur folk sköter eller inte sköter sina gravar. Men mest tittar vi på planteringarna.

 

 

 

Längesen nu…

Ja det var längesedan jag visade vad som blommar i vår trädgård. Skyller på att jag jobbat mycket och de två veckor jag hade lite semester ville jag inte alls slösa tid med att leka med datorn. Men nu så… Nu har livet gått in i vardagslunk igen och ikväll gick jag runt med kameran.

Varsågoda! Min egen trädgårdstisdag!

DSC_0065 DSC_0067 DSC_0069DSC_0070 DSC_0071 DSC_0072 DSC_0073 DSC_0074 DSC_0076 DSC_0078 DSC_0080 DSC_0082 DSC_0084 DSC_0086 DSC_0087 DSC_0089 DSC_0090

Följetong: ny rabatt, del 3

Nu är det klart, vårt projekt på baksidan. Eller klart och klart, riktigt färdigt blir det väl aldrig. Det finns fortfarande många hål i rabatten som bara väntar på att jag ska ramla över någon växt jag inte visste att jag vill ha.

Men! Rabatten finns där, gatstenarna är på plats, persikoträdet har flyttat dit och pioner och clematis börjar täcka väggen mot garaget. Buddlejan breder ut sig och en malört som fört en tynande tillvaro på andra sidan huset måste tro den kommit till himmelriket. Den är numera två meter hög! I det gamla körsbärsträdet börjar en gullclematis klättra.

Tadaa!! Här är bilder.

DSC_0038 DSC_0072 DSC_0081 DSC_0083 DSC_0005 DSC_0004