En första glimt av vårt besök på #ChelseaFlowerShow 2017

Chelsea, som vi har längtat!

25:e maj 2017.

Det är idag det händer! Efter flera år av ”men ska vi inte…?”

Tänk er entrén till Chelsea Flower Show, London. Där står vi. Fyra förväntansfulla kvinnor från Sverige och inväntar klockslaget som står på biljetterna. Med lite ömma fötter, det är tredje dagen på Londonvistelsen, och två av oss har vägrat åka tunnelbana om det inte varit absolut nödvändigt. Känns för läskigt där nere i underjorden. Buss eller till fots har funkat utmärkt. Vi har bl.a. vandrat genom Hyde Park, synat av Kensington Garden, ätit en fantastisk lunch uppe på Roof Garden (underbar restaurang som jag berättar mer om senare) och gått vilse inne på Harrods. Hur som helst har det vandrats runt. Mycket!

Biljetterna till Chelsea är rätt dyra så när vi bokade dem slog snålheten till. De billigaste var från 15.30- 20.00 och när jag talade med Tommy från Rosebud’s Tours sa han att den tiden räcker gott och väl. Jag har alltid trott att man minst måste ha tvådagars men han om någon borde veta. Lite ångest får vi dock när vi ser den enorma entrén. Kommer vi att hinna se allt? Here we go!

Vi börjar med det centrala på området. Ett gigantiskt utställningstält där de flesta växter du kan behöva i din trädgård samsas. Inte rörigt utan indelat i specialmontrar. Rosor för sig, pioner för sig, japanska lönnar…, pelargoner…, heuchera…, köttätare…, mm, mm. Urvalet är häftigt.

Spelar för övrigt ingen roll att jag är florist. Hade ingen aning om att det finns så många olika sorter av krysantemum, nejlikor, tulpaner, gladiolus eller andra snittblommor.

De här montrarna är för lyst och inspiration, inget är till salu. Det är tur, förstå vad dyrt det här blir annars om vi blir tvungna att köpa fler resväskor för att få hem allt vi vill ha. Ska du prompt köpa något får du vänta tills lördagen då allt säljs ut innan montrarna rivs.

Vi har valt att vara här på torsdagen, inbillar oss att sista dagen blir hysterisk men när jag står vid clematismontern önskar jag att det vore lördag. Jag blir störtkär i en klematis med dubbla grön/vita blommor, Green Passion. Samma habegär infaller vid Austinrosorna, de har en nyhet Dame Judi Dench, en aprikosfärgad, väldoftande buskros. Vore väl attan om jag inte ska kunna övertala chefen att just de här två ska finnas att köpa på Bäsna trädgård till sommaren. Måste kolla härdigheten på rosen men klematisen vill jag absolut ha! Den får vänja sig vid vårt dalaklimat vare sig den vill eller inte.

Det är varmt i tältet och vi behöver svalare luft. Utanför finns alla idéträdgårdar, de som tävlar om att bli Best in Show 2017. Roliga, kreativa och ibland konstiga ligger de där på rad. Det är inte någon stor plätt var och en fått till sitt men oj vad deras fantasi måste ha jobbat. Att vinna det här, det är prestige det!

Här ute hittar jag också en paviljong där det varit binderitävling för florister. Alla deras skapelser står där, en del med medaljen väl synlig. Andra där man förstår varför de inte fått någon…

Ytterligare utanför finns marknadsstånden med prylar, både för trädgården och hemmet. Mest krimskrams faktiskt. Tänk att det finns så mycket saker man inte ens vet att man behöver. En rustik plåtfågel som ska hänga någonstans i vår trädgård får följa med mig hem.

Men nu ger våra fötter snart upp och det är dags för paus. Självklart ska vi sitta ner någonstans och dricka Pimms. Ingen engelsk trädgårdsmässa utan Pimms! Denna märkliga dryck. Den är egentligen inte speciellt god men lite får man väl offra sig. Det går nog att vänja sig, eller hur?

Stärkta till kropp och själ tar vi ännu en vända runt området. Har vi missat något? Säkert, men vi börjar känna oss mätta. Måste bara titta på klematisen en gång till och dofta lite mer på rosorna.

När jag sammanfattar dagen faller flera förutfattade meningar.

Området är mycket mindre än jag trott men så proffsigt utnyttjat. Tänk att få plats med så mycket på denna yta.

Att det skulle vara mycket folk var inget oväntat men att det skulle vara så trångt vid showträdgårdarna var synd. Det gick inte att ta ett steg tillbaka för att få lite överblick, det var bara att följa med strömmen.

Tiden vi köpt räckte mer än väl. Måste erkänna att vi inte ens stannade så länge vi fick. Hungriga och trötta men ack så nöjda lämnade vi utställningen. Med mig hade jag broschyrer om Austinrosor, klematisgrossisten Thorncroft, plåtfågeln samt tre fröpåsar med morötter, sockerbönor och persilja.

Ska vi tala om smolk i bägaren beror det på idioter som inte kan bete sig.

London, ja hela England faktiskt, hade förhöjt terrorhot pga en mycket tragisk händelse i Manchester. Så många poliser med så mycket vapen har jag aldrig tidigare sett på ett och samma ställe. Hur många civilklädda spanare kan man bara gissa. Så sorgligt att det ska vara så.

Tänk om det vore möjligt att få dessa galningar att smutsa ner sina händer med trädgårdsjord istället för blod.

Sen är det ju det här med foton. Skulle varit trevligt men hur jag än klickar och försöker kommer jag inte åt korten från den här sidan. Är mycket ledsen för det men datorn ska få gå till doktorn bara jag hinner. Är säkert någon enkel inställning jag inte begriper. Ni får fantisera så länge.

 

Annonser

Förlåt, förlåt…

Har hon övergivit bloggandet?

Jag förstår om ni undrar, men nejdå. Det är bara så att min dator och fotoprogrammet däri kan inte samsas. Nåt är fel, jag kommer inte åt korten från den här sidan och har varken tid eller lust att åtgärda det nu när sommaren, trädgården och jobb känns viktigare.

Reseskildring från Chelsea Flower show kommer. Var så säkra för jag skrev dagbok varje kväll och har mängder av foton i min kamera. Den som väntar på nåt gott, vet ni…