Florist – inte bara en dans på rosor

          Florist – inte bara en dans på rosor.

Det här är mitt bidrag till boken Kvinnor i Dalarna berättar, kvinnors arbetsliv. 

Ett projekt jag halkade in på när jag sökte skrivkurser. Spännande! Kvinnor runt om i Dalarna satt och skrev om sina liv och de arbeten de haft/har.

Varsågoda….

Jag har ett yrke där jag ofta har ömma fötter och trött rygg. Jag jobbar mycket när andra skall vara lediga. Mina händer är nariga och mina fingrar blöder. Du måste tro att jag är knäpp som tycker att det är ett bra yrke, men det är kreativt, det är skapande och aldrig enformigt. Dessutom ger det kunskaper som både roliga och användbara, som till exempel att:

Jag gjorde vår egen brudbukett när vi gifte oss. Fick den precis som vi ville, kunde ha vitsippor i den fast alla ”experter” sa att det går inte, sådana blommor skulle vissna direkt.

Jag kan alla knep för att midsommarkransen ska hålla sig länge.

Jag har fått resa till Sydafrika och göra en brudbukett med de blommor som finns där. Vilken utmaning!

Jag vet hur du får en bukett med några få blommor att se fyllig och stor ut.

Jag gjorde kistdekorationen till min mormor. Bästa terapin vid sorg.

Dessutom kan jag konstiga ord som t.ex. staffage, coursage osv…..

Hur har jag kommit till den kunskapen?

Det började med att jag fick se en artikel i tidningen att Komvux planerade att starta en två-årig hantverkslinje. Det här verkade passa mig perfekt för det skulle vara mest praktik och så skulle man   läsa de s.k. kärnämnena. De var svenska, engelska, samhällskunskap och istället för matte blev det företagsekonomi. Det här var min chans att få ett kreativt yrke eftersom att jag har alltid varit intresserad av att skapa. Det är roligt att rita, måla, bygga sandslott och kladda med lera. Först hade jag en ide om att bli keramiker, men samråd med studierektorn och bristen på just sådana praktikplatser gjorde att jag valde att bli florist. Jag fick plats hos Sätherstens blommor i Säter. Det blev två mycket roliga år som resulterade i fast anställning när skolan var slut.

Floristyrket kan vara ett riktigt lortjobb. Det är mycket arbete bakom kulisserna som kunderna aldrig ser, men de skulle märka direkt om det inte gjordes. Krukväxter skall vattnas, plockas, synas av för ohyra osv…. och det här måste göras varje dag med varje enskild kruka. Spotlighter, ljus, drag eller värme gör att växter mår olika så därför måste alla kollas. Lika är det med snittblommor. När de levereras ligger de i stora kartonger och har varit utan vatten ett längre tag. Det beror på logistiken. Om de står i vatten under transporten blir det både skrymmande och tungt. Därför är det viktigt att ta hand om blommorna snabbt. De blad som sitter långt nere på stjälkarna plockas bort. Inga blad under vattenytan. Alla blommor måste snittas, vass kniv – långa sneda snitt så blomman kan börja dricka ordentligt. Vattentemperaturen är viktig. Hårda stjälkar – varmt vatten, mjuka – knappt ljummet och lökväxter ska ha kallt vatten.

Rosor är extra känsliga. Inte bara bladen plockas utan alla taggar skall också bort. Det gör man med en rostaggare. Den ser ut som en stor klädnypa som du klämmer om stjälken och drar neråt. Klämmer du för hårt går rosen av, klämmer du för löst blir det taggar kvar och du får ta bort dem för hand. Det är här de blödande fingrarna kommer. Många praoelever har suckat högljutt och undrat vad de gett sig in i. De kommer med drömmen att få göra vackra buketter och arrangemang och går hem med svidande fingertoppar, trötta fötter och lortiga naglar. De tycker ibland att det enda de fått lära sig är att sopa, sopa och sopa så att ingen ska halka på alla bladen som hamnar på golvet. Men, görs inte det här så finns inget material att göra det roliga med. Det är bara att bita ihop och gilla läget. Vi får hjälpas åt tills alla blommor är i vatten och sedan ta itu med det roliga.

Floristen får verkligen följa livets alla skeden. Blommor är något som kan finnas med i alla olika händelser i en människas liv.

När du föds kan dina föräldrar få Mor-barnbukett. Det är två likadana buketter, en liten och en stor, som förbinds med ett band, rosa eller blått, som en navelsträng.

Vid dopet sitter det i regel en liten ros på dopklänningen. Ibland också en krans av småblommor runt dopfunten.

Tar du examen hängs det blommor runt din hals.

När du flyttar hemifrån får du säkert några fina krukväxter.

Kärleken både får och ger blommor.

Du uppvaktas med blommor vid födelsedagar, middagsbjudningar och olika högtider.

Vid giftermål ska det vara många olika binderier. Brudbukett, knapphålsblomma, tärnbuketter, blommor i håret, bordsdekorationer osv…

Får ni barn kommer Mor-barnbuketten igen. Den här gången är den stora till er.

Tyvärr så drabbas vi alla någon gång av dödsfall och begravning. Där blir det kistdekoration, kransar, buketter och handblommor. Och hur konstigt det än kan låta så är sorgbinderiet det som är roligast att göra. Då har jag som florist oftast fria händer att göra något vackert och vilsamt att fästa blicken på under akten. För det mesta önskar kunderna vid sådana tillfällen bara form och färg på buketter och kransar och sedan är det min uppgift att göra dem nöjda. Då får jag verkligen skapa, och det är då jag känner att JA, det här blev riktigt bra.

Sorgbinderierna görs i butiken och körs sedan färdigt till kyrkan, medan kistdekorationen görs klart på plats. Jag påbörjar den i affären med de blommor som sitter i oasisen. De yttersta blommorna når inte in till oasisblocket utan dem skjuts fast på kistlocket med häftpistol. Det är extra viktigt om det är en jordbegravning, ingen blomma får ramla av kistan. Första gångerna jag gjorde det här var det en märklig känsla. Det ekar mycket i en kyrka eller ett gravkapell och det hörs verkligen när man skjuter med häftpistolen mot ett trälock. Jag får ibland frågan om jag inte är rädd, men varför skulle jag vara det? Det är jag och en kista. Den som ligger däri är död och kan inte göra mig något. Enda gången jag blivit riktigt skrämd var när jag stod i gravkapellets källare och jobbade. Det var vinter och rätt som det var åkte en snöplog förbi som kastade upp snön mot källarfönstret. Då kan jag lova att jag hoppade nog en meter rakt upp.

Att binda begravningsblommorna till någon du känner kan vara svårare. När jag gjorde dekorationen på min mormors kista hade jag inte jobbat så länge. Jag var lite osäker om jag skulle klara av det. Vi löste det så att min chef följde med mig till kyrkan men han satt kvar ute i bilen bara som en backup. Det gick bra. Jag grät och band, grät och plockade ihop, åkte hem och grät. När vi kom tillbaka för själva jordfästningen hade jag nästan gråtit klart. Kunde sitta där och verkligen minnas Mormor.

Det är lite annat att göra brudbuketter. Då har bruden, för det mesta, en mycket bestämd uppfattning om ur hennes bukett skall se ut. Kommer hon med en utklippt bild är det enkelt, det gäller bara att de blommor som finns på bilden också är säsongens blommor. Har hon en bild med liljekonvaljer och det inte är vår eller försommar kan det bli lite knepigt. Någonstans i världen odlas det säkert alla sorters blommor vilken årstid det än är, det hänger bara på hur mycket kunden är beredd att betala. De flesta håller dock lite i sina pengar och det brukar inte vara något problem att komma fram till en lösning. Det finns ju så många olika vackra blommor att välja mellan så varför skall man låsa sig vid en bild. Trots allt brukar det viktigaste vara formen, de flesta vill ha en hängande modell med röda rosor och något annat i. Jag, som florist kan ju se buketten framför mig när vi diskuterar om den. Brudparet har, oftast, ingen aning. Då får jag rita och berätta, förklara, visa alternativ, tills jag ser i deras ögon att nu är vi på samma nivå. Man lär sig av erfarenhet att det är viktigare vad ögonen säger än hur rösten låter. På min arbetsplats har vi därför varit noga med att den som tagit emot ordern också varit den som bundit buketten. Det går inte att förmedla en känsla över till en tredje person. Ändå kan jag stå där och jobba med buketten och känna att någon blomma känns lite ”fel”, liksom lite överflödig. Den känslan brukar oftast komma när jag skall sätta i Gypsofilan, det är de små vita blommor som alla vill ha i sina buketter, då gäller det att komma ihåg att det är brudens vilja som styr och det behövs inte sättas i så mycket bara det finns där. Belöningen kommer sedan när de hämtar buketten och man ser på dem att: JA, det blev som vi tänkte. Är de också så nöjda att de kostar på oss ett tackkort, ja då är det roligt att gå till jobbet.

Jag har också varit med om att det kommit par in i butiken och sagt att vi vill ha en brudbukett nu för vi ska vigas idag. Tar dem med till blomkylen och de pekar ut vad de vill ha. Jag gör buketten, de betalar, ofta fnittrande, och går. Vad enkelt livet kan vara ibland.

I min egen brudbukett var det Veronicarosor, rosa som doftar jättegott, blå Fresia som var i samma nyans som den blus min mamma sytt. Hon hade sytt hela min brudklädsel så jag kunde skicka en liten tygbit till vår blomgrossist. Dessutom ville jag ha vitsippor så jag plockade i tre dagar. Förvarade dem i vår jordkällare där de stod i olika vaser för att jag skulle ha dem perfekta i buketten. Kvällen före bröllopet satte jag i dem, på morgonen bytte jag ut några mot knoppigare. Det gick bra, de höll sig hela bröllopet och festen på kvällen. Sedan kastade jag buketten. Varför spara, jag skall iallafall inte gifta mig med någon annan.

Naturligtvis kan det också bli fel. Bruden kan tycka att buketten är för stor, någon tycker att kransen till begravningen är för liten, rosen har fel nyans osv.. osv.. men det händer som tur är inte ofta. Tar man sig bara tid vid beställningen att visa och förklara, ger kunden tid att berätta hur de vill ha och framför allt antecknar allt är det väldigt sällan det blir problem. Allt går att ordna. Ser man att någon tycker det är för stort, korta in någon blomma. Tycker de något är för litet, är det först och främst viktigt att man har visat hur mycket de kan få för pengarna, annars går det att flytta om några blommor så det ser yvigare ut. Är det beställt blommor som skall passa till något speciellt som dukning, ljus eller kläder är det bäst att ringa kunden när blommorna kommit och be dem själva se så nyansen stämmer. Blommor är ju levande, ingen är den andra lik, det har alla förståelse för och gör det något om det inte är exakt samma nyans, ton i ton är vackert.

Nu har du säkert undrat länge. Hur gör man med midsommarkransen?

Plocka blommorna dagen före. Gärna på morgonen när de är fyllda av nattdaggen. Skär med vass kniv (inte klippa med sax) av dem och ner i djup hink. Ställ dem svalt och skuggigt. Då har de druckit så mycket de kan när det är dags att göra kransarna och håller sig länge.

De konstiga orden behåller jag som yrkeshemlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s