Att fly sitt land.

Flykten.

Första tecknet kom en höstdag. Närmare bestämt en onsdag. Visserligen hade oron legat i luften ett tag men ingen kunde tänka att det hemska skulle hända. Att det skulle gå så långt. Inte här. Inte i vår vackra värld där livet gått lugnt och fredligt fram över flera hundra år.

Kylig men klar och ren luft fyller hans lungor. Skogen skimrar. Röda, gula och orange löv blänker till i solen innan de släpper greppet om grenen och sakta singlar ner. Han är lycklig. Erik Persson känner sin skog, hela sitt snart sextioåriga liv har han vandrat genom den. Följt djurens stigar eller trampat upp egna spår för att nå de hemliga svampställen han så väl vet var de är. Följt sin far när det varit dags att märka ut de träd som skulle avverkas, de tallar som planterats av tidigare generationer för att sedan vägleda sina barn när det varit dags för gallring. I dag går Erik och njuter av ett välskött skogsskifte. En pensionsförsäkring för kommande släktled.

Flygplanet smyger fram tätt över trädtopparna. Erik har ännu inte sett det men hör långt borta dova knallar, åskliknande. Undrande ser han upp mot himlen men det finns inga moln, inget tecken på oväder. Bäst att vända hemåt ändå och dessutom gör magen sig påmind. Kantarellerna i korgen räcker mer än väl till en omelettstuvning och frugan är snart hemma från jobbet. Han vill att hon ska få komma till dukat bord.

Han och planet når åkerkanten exakt samma stund. Planet flyger så lågt att Erik instinktivt hukar sig. Han och piloten får en sekunds ögonkontakt innan kraften och ljudbangen kastar ner Erik i diket.

– Men fan, är de inte kloka! Jag har inte hört eller läst om någon jävla militärövning.

 

Ja så kan en berättelse om flyktingkrisen mycket väl börja OM kriget istället slagit till i Sverige. OM det hade varit vi som till slut måste lämna allt för att överleva. OM det vore vi som inte har pengar nog till hela familjens flykt utan måste se till att åtminstone ett av våra barn räddas. Att välja den som har störst chans att klara sig ensam till ett helt okänt land. Ett land vi bara vet lite vagt om. Hur vi kanske kan komma efter. Bara kanske.

Jag triggar igång fantasin och utgår från vår lilla by. Erik kan vara vem som helst och jag försöker sätta mig in i hans agerande om det hemska skulle inträffa. Hur han först skulle muttra och knyta näven i fickan. Skylla på andra och skälla ut alla i sin närhet innan det eskalerar till mordhot. Från båda håll tills han tvingas böja sig och förnedras eller fly. Och då ska ni veta att det har gått långt! Så långt räcker inte ens min fantasi.

Vart ska han ta vägen och hur? Ska han fly själv till en säker plats och försöka återförenas med familjen senare eller ska de med nu. Ta risken tillsammans.

Pengar? Att sälja allt, om det nu finns någon som har pengar. Eller ta med det absolut nödvändigaste och bara lämna resten. Hur väljer man då? Det är liksom inte läge att prioritera fotoalbum i den situationen.

Vägen? Älven. Strömmen är strid och bron borta eller hårdbevakad. Finns säkert någon som mot betalning ror dem över. För ännu mer pengar kanske de smugglas över länsgränsen. Tar de sig sedan oskadda ner genom Sverige, ingen har blivit våldtagen, ingen rånad eller skjuten. Alla tillsammans, har de tur är det sommar och ingen har blivit sjuk av hunger och dålig mat, ja då väntar Öresund eller Östersjön. Här kommer jämförelsen med Medelhavet. Bron till Danmark? Finns inte en chans. Istället finns giriga, känslokalla flyktingsmugglare med små gummibåtar. Har familjen pengar kvar? Hur många av dem har råd att åka? Överlever de färden? Vad är alternativet? Frågorna är många men svaren få.

Nu har vi lyckan att det här bara är ”hittepå” men från andra hållet kommer människor vars elände vi inte har en aning om och de söker vår hjälp. Jag har mycket, mycket svårt att tro att det sitter någon i något krigsland någonstans i världen och tänker att om vi åker till Sverige kan vi leva på bidrag. Det övergår mitt förstånd att det i vårt trygga land finns folk som anser att vi inte har råd eller plats att visa medmänsklighet. Det kunde lika gärna varit vi. SKÄMMES TA MIG FAN!

 

 

 

Annonser