Trädgårdsresa i Sydafrika

I am back!!

Det vill jag ropa ut när vi går genom den långa raden av människor som står med namnlappar och väntar utanför passkontrollen i Kapstaden.

Det är oktober 2014 och jag är äntligen tillbaka i Sydafrika och den här gången är det trädgårdar som gäller. Jag har också lyckats övertala Mannen i mitt liv att följa med.

Transportsträckan hit har varit som flygresor oftast är. Lång, trång, försenad och tråkig. Men absolut värt det. På Arlanda roade vi oss med att syna våra medpassagerare för att försöka lista ut vilka som har samma resmål. Nickar förnöjt mot varandra på Heathrow när de flesta vi gissat på hänger med till vår gate. Det är märkligt hur lätt det är att känna igen trädgårdsmänniskor, måste bero på att de utstrålar lugn och vänlighet.

Dag 1. Taffelberget. Det är det första vi gör, åker linbana upp på Taffelberget. Jag vet att det finns en servering däruppe och hoppas det blir tid till både mat och till att vandra runt för vi är hungriga efter den långa resan. Nästan på gränsen till argsinta. ”Kom med oss, vi har en överraskning.” Gunnel och Paula leder oss FÖRBI matstället. Nej, vad gör de! Men… ute på en platå står ett långt bord dukat med en massa godsaker. Plockmat som miniwraps, olika varianter av spett och dessertbitar. Verkligen en taffel på Taffelberget. Bara för oss, blomstergruppen, vi ser minsann de avundsjuka blickarna från alla andra. Till allt dricker vi bubbel. Skönt, nu blir livet färgfilm igen och vi vandrar ut över berget med en känsla av att vara ovan molnen. Det är verkligen en makalös utsikt här uppifrån. Och det som växer och lever här! Ja, så småningom måste vi ändå slita oss och åka ner för att ta oss till hotellet. Vi har flugit en hel natt, med dålig sömn, vi behöver duscha och vila oss för ikväll ska vi äta gemensam middag. Vi kommer att somna tidigt.

Dag 2. Nu ni, nu är vi på gång. Först av alla på plats vid frukosten. Idag väntar Villiera, en vingård som har ett stort naturreservat där olika djur får en fristad. Verkar vara en farm som tar hand om både djur och människor. De har ett stort miljöengagemang, de har en flock på ca 1000 pekingankor som håller efter skadedjur, de har inte sprutat med insektsmedel de senaste 13 åren. Djuren lever fritt ute i reservatet, visserligen med stängsel runt men området är så stort så de som är innanför märker det inte och de utanför är nog säkert avundsjuka. Människorna då? Jo, personalen och deras närmsta familj har bl.a. fri sjukvård, tandläkarvård och barnen går på farmens motsvarighet till vårt dagis/fritids. De har också skola med riktiga lärare på gården. Jag hoppas det är något som gynnar båda sidor, måtte inte personalen vara livegna. Vi börjar med en vinprovning. Två bubbel, tre vita, två röda och ett dessertvin. Det är till att gå ut stenhårt, får se om vi ökar. Dessertvinet, mm… underbart. Kan bara göras om druvorna angrips av ett kvalster som gör att de skrumpnar till russin, något som inte sker alla år men när det sker, då blir det lilla som kan pressas ut sött och gott. Tur för oss att kvalstren tyckte 2010 var ett bra år.

Dags för en liten safari i reservatet. Vi får åka med ägaren själv, Simon. En god berättare som ser ut exakt som bilden man har av Crocodile Dundee. Han pekar och visar, stannar och plockar upp både det ena och andra för att visa. Märkbart stolt över sin plats på jorden som han både pedagogiskt och spännande låter oss dela med honom. Vi får se zebror, giraffer, hjortar av alla de slag, sköldpadda, kameleont och en liten örnunge högt uppe i ett träd. Plus så mycket mer, det kan fylla ett helt A4ark. Plötsligt flyger sädesärlor och svart/vit flugsnappare förbi. Tänk att det är hit de flyttar till vintern. Visst vore det häftigt om det är just de som bott hos oss. Simon berättar hur de har nytta av alla djur genom att de äter vegetationen och fungerar som markröjare. Som tack för maten lämnar de gödsel efter sig. Kretslopp.

Lämnar för att åka in till Stellenbosch och lunch. Tänker visa Mannen i mitt liv lite av det Sydafrika jag upplevde när jag var här för nio år sedan. Vill gå till Fishmongler och äta sushi från bandet, men restaurangen finns inte mer. Vill gå på det mysiga stadsmuseet, men det hinner vi inte. Men! Vi kan äta på Wijnhuis, en restaurang i en bekant gatukorsning. Tvärs över gatan ligger Java Café som var vår mötesplats då när det begav sig.

Hela gruppen promenerar sedan i gåsmarsch till Stellenbosch university botanical garden. Paula hämtar en nyckel för att släppa in oss i ett låst växthus. Vi ska titta på något som påstås vara världen äldsta växt och fulaste blomma! Welwitschia mirabilis. Att den är äldst det köper jag men fulast? Vem bestämmer sånt? Det måste väl ändå ligga i betraktarens öga. Jag tycker inte speciellt mycket om t.ex. Bergenia, vill inte ha någon i vår trädgård, men den lär ju inte hamna på museum för det. Den här växten är onekligen udda, som Gunnel beskriver den: ser ut som om någon har sprängt den inifrån.

DSC_0314

Den här botaniska trädgården är liten och mysig. Lummigt och många gångar, tar ca en timme att gå genom. Lagomt, och skönt att slippa stressa.

Tillbaka på hotellet där jag tror vi fått en svit och det finns tid över till att sitta och njuta av den fantastiska utsikten mot de vackra bergen. Precis nedanför är en sädesåker (havre?) proppfylld med vackra fåglar. Sitter och följer skådespelet när rovfåglar cirklar över.

Dag 3. Kallt, bara +17° och regnsjukt när vi kliver upp. Tröstar oss med att det är säkert minusgrader hemma. Vergelegen väntar. En vingård där guiderna lägger mer krut på vinprovning än på att visa trädgården. Vi sitter här och smuttar på våra viner och ute ösregnar det. Går nog över tills vi är klara tänker vi men inte då. Det fortsätter men vatten från ovan är inget som stoppar trädgårdsmänniskor. Med små paraplyer och regnhuvor uppe följer vi en guide som ser ut att tycka vi är söliga när vi vill stanna vid (nästan) varje växt. Vi vill klämma, känna, lukta och fota. Speciellt de enorma Kamferträden som växer där. Hon vill lämna vätan och gå in. Snälla som vi är så får hon det till slut.

Vi reser vidare för nu ska vi klappa en gepard. Till Cheetah Outrech. Där pågår ett projekt som ska rädda de få vilda geparder som finns kvar. Istället för att bönderna ska döda geparderna ska de förmås att skaffa tränade stora hundar som skyddar deras djur. Ska ske genom upplysning, undervisning och mer upplysning. Geparderna i centret lever i en ”mellanvärld”, de är inte tillräckligt vilda för att släppas ut men tillräckligt för att vara farliga. Vi får träffa Phoenix, en hane som föddes på ett zoo 2008 och kom hit 2009. Känns väl sådär att den stackaren ska behöva ställa upp på det här men han vet ju inget annat. Han gör dock en liten protest, de får fjäska länge innan han kliver ur bilen. Men för den goda saken, kan vi och han tillsammans rädda de riktigt vilda geparderna så okej då. Jag bidrar genom att köpa ett kuddfodral.

Lunch dags. Snabbstopp på Zorgvliet och picknicklunch. Fyra personer delar på korg med läckerheter. Mysigt.

Omläggning i programmet, istället för att åka hem far vi till Rustenberg. Som vanligt (nästan) börjar vi med vinprovning. Vet inte om det är jag som är kräsen på vin men nja… vi köper inget med hem. Men trädgården, ojojoj. Vacker med stort V. Tulpanträd, labyrint, blommigt och lummigt. Mållös faktiskt. Vandrar runt och bara njuter med ett stort leende.

DSC_0578

Sliter oss och åker hem till hotellet. Här är det party! Skolavslutning. Ungdomar festklädda till max. Tjejer med skyhöga klackar, kan knappt gå men att stå och se snygga ut går bra. Vi tittar på en stund och går sedan till restaurangen en trappa ner för en lugn middag innan sängdags. På morgonen efter får vi höra att festen pågått hela natten, vi har inget hört men några i vårt sällskap har knappt sovit alls. Hotellet ber sedan alla om ursäkt med – ett läppcerat.

Dag 4. Lämnar hotellet tidigt. Till en ung trädgård, Babylonstoren. Den är bara sex år men så fulländad och stor, 8 tunnland. Allt som odlas här går att äta eller använda i medicinskt syfte. Allt de serverar i sin restaurang hämtar de här i sin egen odling. Undrar då över Clivian som växer i mängder, den är ju giftig. Guiden, Gundula, berättar att den används för att sätta fart på förlossningar. Läser på deras hemsida att det växer 7000 clivior där så hur många krångliga förlossningar kan det finnas? Trädgården är uppbyggd enligt mellanösterns ”milk and honey” med långa siktlinjer som korsar varandra. Ett miniberg har gett namnet Babylonstoren som betyder Babels torn. Hela trädgården avgränsas av två floder som de döpt till Eufrat och Tigris. När de anlade farmen hittades mycket Delftporslin i marken. Det är återanvänt som dekorationer både på väggar och under växter. Nu förstår vi varför vi gjorde Rustenberg igår. Tack vare det får vi extratid i denna oas. De har gårdsbutik och jag svär lite för vi kan inte köpa ost och kött med till Sverige. Hur och var ska vi förvara det? Blir bara ett rosévin. Dricker det sedan under julhelgen och ångrar att vi inte köpte fler.

DSC_0615 DSC_0753

Mot nya trädgårdar. Gör först ett litet bensträckarstopp i Franschoek. En pytteliten stad med en huvudgata och små avstickare. Bussen lämnar oss i ena änden och vi promenerar gatan ner till dess slut där det finns en kyrka och en liten marknad där bussen plockar upp oss igen. Ut och in i småbutiker och ett fikastopp hinns med. Står också länge och tittar på resultatet av en krukväxtplanteringstävling (konstigt ord). Samplanteringar med mycket fantasi, några riktigt snygga och några bara lustiga.

DSC_0762 DSC_0761 DSC_0763 DSC_0764

Dags för picknicklunch i en park. På Boschendahl har de dukat upp långbord under deras stora träd till oss och vi får en korg att dela på två. Ingen trädgårdskänsla medans vi äter men bakom huvudbyggnaden finns en liten bedårande rosträdgård. Till och med jag som dras med en envis snuva känner doften av alla rosor. Framför huset är det långa alléer med grus och där finns många boulebanor. Alla upptagna. Verkar vara en sport med hög medelålder här också. Ser fram emot att åka hit och spela när vi blir pensionärer.

Nästa ställe, ny vinprovning. Spiers wine farm. Jag har fyllt min vinkvot för idag så jag hoppar den här provningen. Ja, jag vet att det går att spotta men tror ni det blir av? Nejdå! Sätter mig mot en sten istället och väntar på trädgårdsturen. Och den turen är väl värd att vänta på för här har de en Proteaträdgård. Protea, nu har vi lärt oss betona på rätt stavelse (på o, inte på e). Den står där i alla former, färger och växtstadier som finns. Små plantor och stora buskar. Här växer också buskvis med Leucospermum, nåldyneblomma. Jag minns när de här växterna kom som nyheter till blomsteraffärerna i Sverige. Det måste vara runt tjugo år sedan, hur vi undrade vad vi skulle göra med dem och jag minns också hur mycket de kostade, styckevis. Här går vi runt bland växter värda en stor förmögenhet som snittblommor!

Dag 5. Åker norrut idag, upp längs Atlantkusten. Bloemendal Nursery, en plantskola långt ute i bushen som drivs av Charlie och hans fru Fiona. Enligt Charlie lever de därute som hippies och ja, jag tror honom. Det är solar och det är stjärnor och det hänger och dinglar symboler överallt. Vi får gå med honom ut till hans plantor, genom buskar och snår. Förstår nu varför vi borde ha kraftigare skor, undrar vad som bor bland de här snåren. Men ormarna bryr sig inte om oss idag. Skönt! Vet inte hur plantskolor allmänt här i Sydafrika ser ut men den här känns som om Charlie verkligen bryr sig om sina plantor. Det finns inget lullull, inget som lurar ögat, det är planterat i avskurna gamla plastdunkar och liknande byttor. Växterna får tala för sig själva. En skön person denne Charlie som dessutom har en bil som anstår en hippie!

DSC_0896 DSC_0798

En annan skön människa är Tannie Evita i Darling. En dragqueen och satiriker, född som Pieter-Dirk Uys, som har gjort Darlings gamla tågstation till museum över orättvisor. Där finns en trädgård eller vad det ska kallas, Boerassic Park, med plastblommor och skulpturer av skiftande material men det som tar mest uppmärksamhet är alla skyltar från apartheidtiden. Alla förbudsskyltar. Evita jobbar för utbildning i kampen mot aids och mot apartheid. Använder kabaréer och standup till hjälp. En mycket modig människa som lever som öppet homosexuell och som har judiska rötter. Två svåra brott, eller…?

Vår fantastiska guide, Paula, berättar mycket om Sydafrikas politik. Invandring, apartheid, klassklyftor, ja allt ni kan tänka er. Jag skulle kunna skriva flera A4sidor om det men jag koncentrerar mig mest på trädgårdarna istället. Hoppas ni surfar runt och forskar själva för det är intressant. Tro mig!

Vi fortsätter kusten upp mot Langebaan Lagoon. Mannen i mitt liv som tycker att man absolut ska bada när man är på utlandssemester ska äntligen få som han vill. Som han har väntat. Langebaan ligger i West Coast Nationalpark och på vägen upp dit åker vi genom ett helt annorlunda landskap mot vad vi tidigare sett. Det ser ut som jag föreställer mig prärien. Ungefär som i gamla indianfilmer. Fattas bara bufflar, istället ser vi betande kor. Här är vinrankorna få, här odlas det spannmål. Framme vid lagunen och får han bada?

DSC_0978

Nja. Det finns knappt inget vatten. Det är ebb och så långgrunt att han får gå länge innan vattnet når knäna. Se det positiva, det är så varmt i luften att det är skönt med svala fötter. Vi äter matsäck på stranden och åker sedan ner mot Kapstaden. Paula visar sin förort där hon bor och vi stannar vid en utsiktspunkt där man ser Taffelberget från sin bästa sida. Hem och packa för imorgon byter vi hotell. Dagsavslut med middag inne i Stellenbosch för gemensam middag på Wijnhuis.

Dag 6. När alla resväskor är instuvade i bussen åker vi längs False Bay mot Hermanus. Vi får små glimtar av djurlivet. Delfiner, en babian på ett biltak och en val. Underbara nyanser i vattnet från grönt till mörkblått. Första stoppet är Harold Porters botaniska trädgård. Inte Harry Potter. Trädgården ligger vackert på en sluttning och vi bara strosar runt och njuter. Mycket blommor och många fåglar. Blir lite kaffesugen men halva Sydafrika har drabbats av strömavbrott. Ett mycket vanligt fenomen säger Paula. Welcome to africa! Det går ingen nöd på oss för det finns kall cider. Går minst lika bra.

Strömmen kommer och går. Paula förklarar vad det beror på men det är tekniska saker så det har jag förträngt. Vi har tur för när vi stannar vid Moggs country cooking house för lunch då fungerar det. Det här är ännu ett fantastiskt ställe mitt inne i skogen. Undrar hur de hittar dessa pärlor. God mat och vilsamt. Största uppståndelsen hittills var när vi såg en orm under bussfärden mellan Harold Porter och här. En Cape Kobra. Skygg men farlig, blir du biten har du cirka 24 timmar på dig att få hjälp. Ses så sällan att chauffören stannar och backar bussen bara för att vi ska få en ordentlig titt. Det är nu jag börjar titta efter var jag sätter fötterna. Bakom huset hos Moggs finns en stor koloni Vävarfåglar. Vi får veta hur deras liv fungerar och de hanarna har det inte lätt. Det är de som bygger det hängande boet. Kämpar och sliter, vi kan se på nära håll hur de gör. Sedan bjuder han in honan och det är nu det gäller. Gillar hon inte boet så river hon sönder det och han stackarn får börja om. Snacka om taskigt fruntimmer.

DSC_0038_2 DSC_0061_2

Mot valarnas Mecka, Hermanus. Det är in till den här bukten valarna kommer för att leka varje höst. Just idag är det lite fel vågor, exakt vad som är fel uppfattar jag inte men hur som helst så de hoppar inte så högt idag. Vi ser flera ryggar, vattenstrålen de sprutar ur sitt hål på huvudet och lite av stjärtfenorna när de dyker. Inte mycket av själva djuren med tanke på att de är gigantiska. Hanarna blir upp till ca 17 m och väger runt 47 ton. Kuriosa: bara en testikel väger 500 kg! Det är en hisnande känsla att stå här en söndagseftermiddag i november och räkna valstjärtar. Att stå lutad mot en mur och bara stirra ut över havet är som balsam för själen. Glad att jag har ett objektiv med mycket zoom. Kan använda kameran som kikare.

Checkar in på nya hotellet i Kapstaden. Strömmen är borta igen och vi får ledljus så vi hittar rummet. Middagen ska de laga till på gasspisar så vi inte svälter ihjäl. Efter middagen går vi ut på gatan för att se oss omkring. Det kommer en buss och ur väller ett stort gäng – svenskar. Vi låtsas inte om det.

Dag 7. Vi har en fripassagerare med oss. En liten gråsparv har förvirrat sig in i bussen. Lille stackaren vad rädd den är. Paula lyckas fånga den med min sjal och lugnet lägger sig. Utan fågel åker vi mot Godahoppsudden. Åker efter kusten med en otrolig utsikt. Passerar en förort som heter Llandudno och där påstås bl.a. Madonna och Annie Lennox ha hus. Vägen går utmed bergväggen och den är insprängd i berget men öppen utåt. Känns sådär för oss som är lite höjdrädda. Vi stannar på Chapmans Peak, en utsiktspunkt säkert en av världens vackraste.

Kommer till Good Hope Nursery. Ännu en liten plantskola och vi får bara titta, inte köpa. Inga problem, vi kan det här nu. Vi fikar först och sen går vi ut i regnet. Genom plantskolan och sedan upp på bergssidan. Ut i fynbosen med en guide som är ett levande lexikon. Hon pekar ut godbitarna och berättar om naturen. Att fynbos behöver brinna för att vissa fröer ska gro. Förhoppningsvis blir det ingen okontrollerad brand i den torra miljön. Hon berättar att de brukar ta till hyggesbränning.

Åker längre ut på Godahoppsudden. Till den turistiska ”världens ände”. Det finns en sydligare udde men det är den här de satsar på. Jag tror, och nu spekulerar jag, att det beror på att det är den här udden man ser först när man som sjöfarare rundar Sydafrika. Det finns två landmärken här. Nere vid havet står skylten Cape of Good Hope. Ett mäktigt landskap med det stora havet och stenkusten som möts. Minns från min förra Sydafrikaresa att det var här jag kände den största friden. En plats som gjord för romantik. Idag är det för mycket folk. Känns nästan som att alla turistbussar samlats här. Vi ockuperar skylten, tar ett gruppfoto och åker till det högre landmärket, Cape Point. Här finns stora skyltar som varna för babianer men det ser vi inga. Istället äter vi lunch och tar en tur med linbanan ut till fyren där man ovanifrån ser hur vattnet bildar strömmar runt udden. Ser onekligen ut som haven möts.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA DSC_0313_2

Det pågår en poststrejk i det här landet och vi passar på att göra en ovetenskaplig test. Vi köper och postar ett vykort till oss själva. Läggs i deras låda 3/11, kom i vår postlåda därhemma 5/1. Ganska precis två månader senare. Vet inte vad strejken gällde men hoppas det löste sig till något bra.

På Godahoppsudden finns ett ställe som heter Simonstown. Där bor det pingviner på en strand som heter Boulder’s beach. Det är en stor koloni, det är pingviner överallt känns det som. Tyvärr är inte vädret med oss för det börjar spöregna. Skyndar oss att fota och hastar tillbaka till bussen. Stannar bara för att köpa ett typiskt sydafrikanskt plåtarbete hos en av alla gatuförsäljare. Ett fågelbad. Han ville ha 450 rand men vi enades till slut om 220 rand. Blev nog lurad för han såg glad ut men jag har prutat, något jag hatar att hålla på med.

Dag 8. Den här dagen börjar inte bra. Paula försover sig. Ett par missar bussen och vi vänder för att hämta upp dem. Och som grädde på moset är bussen kass. Det är något fel med växlarna och inne i bussen fungerar inte micken. Dessutom spöregnar det. Vår solsång hjälper inte eller så tycker Mr Sun att vi sjunger falskt. Skönt att komprimera allt elände på en och samma gång. Allt annat fungerar ju klockrent hela resan. Vi stannar vid en mack och väntar på en ny buss men det blir något missförstånd där också så bussbytet får ske senare. Vi har inte tid att stå där och vänta för idag ska vi besöka fyra olika privata trädgårdar i Elgin. En mycket irriterad Paula går runt i bussen och berättar hur dagen ska bli.

1, Fresh Wood. En rörig och mysig trädgård med många gångar och olika rum. Så vill jag också ha det. Det finns ståtliga lysmachia, olika aklejor, fuchsia mm, mm. Ägaren Peter Knox-Shaws visar en blekgul rhododendron som han satt som frö för 12 år sedan – just idag när vi är där kommer första blomman! Vi bjuds på te och scones och sitter och lyssnar på fågelsång. Det finns ca 145 olika fågelarter i denna trädgård. Ny buss väntar när vi sliter oss från den här oasen.

2, Fairholme. Helt annorlunda mot föregående. Strikt, exklusiv, ordnad med raka gångar. Har en häftig punchveranda som är byggd som en trädkoja samt en lång rosenpergola. Jag hittar det största exemplaret av kängurufötter jag någonsin sett, och mitt i alltihopa – en vanlig björk.

3, Keurbos Nursery garden. En underbar trädgård med flera rabatter som ser ut som sommarängar. Här är vi flera som kan tänka oss att jobba som volontärer i deras lilla plantskola. Bjuds på en underbar lunch. Här får jag höra talas om Hypoxis hemerocallidea, en växt med små gula blommor. Kallas för AIDS-blomma. En av de växter som tros kunna bota HIV. Om det vore så enkelt.

DSC_0587_2

4, Auldern. Mitt i en äppelodling ligger den. Vi får åka en skranglig transport mellan bussen och trädgården. Som packade sillar i en pickup vars baklucka inte går att stänga. Spännande! Men upp kommer vi och möts av en riktig Lady med en ladylik trädgård. Så vackert den ligger högt däruppe med en makalös utsikt över bergen. Jag fastnar för en porlande bäck mellan två dammar. Snyggt gjort med små vattenfall. Muttrar över vår platta tomt därhemma. Tänk om vi också hade en sluttning…

Sitter på gräsmattan och njuter av utsikt och fika. Med min sjal som filt. Ett universalplagg verkligen. Den är bra som solskydd, klarar måttligt regn, den värmer, den är vacker och det går att fånga fåglar med den. Med andra ord, bra till allt!

IMG_0911 I bussen hem får vi order att springa upp på rummen, lämna packningen och komma ner direkt igen. Något spännande är på gång. Visar sig vara födelsedagsfirande. En dam i gruppen fyller år och hennes man har fixat överraskning till henne. Hon får en tårtbit som är ett konstverk och hon och alla vi andra får champagne. Det har han ordnat ända från Sverige. Det är kärlek det!

 

Dag 9. Kirstenbosch Botanical Garden. Den här är stor! Vi går en lång rundvandring med guide. Känner att jag börjar bli lite trädgårdsmätt. Det trodde jag aldrig skulle hända i min värld men jag börjar få svårt att koncentrera mig. Blir i alla fall imponerad av ”The Canopy walkway”. En träbro som slingrar sig fram bland trädkronorna. Den kallas Boomslang som betyder trädorm på afrikaans. Efter guidningen blir vi och ett till par ”kidnappade” av en kvinna. Det är personal från restaurangen som helt sonika går ut i trädgården och hämtar sina kunder. Vi hänger på. Hon rekommenderar lokala maträtter och tillbehör. Det här är tjusningen med annan matkultur. Man vet inte riktigt vad man får men man måste prova. Jag beställer strutsnacke. Får in en liten järngryta med lock och när jag lyfter det ser jag bara halskotor. Vad har jag gjort? Jodå, det är pilligt att äta men mycket gott.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände men jag som inte tycker om att pilla med fröer köper pelargonfrön. Måste vara en lokal härdsmälta, vi får se hur det blir med dem.

Sista privata trädgården på den här resan är Stellenberg. Innanför höga murar och en kraftig grind finns den. En trädgård med många rum, siktlinjer, mycket bänkar och sittplatser strategiskt utplacerade. Ägarinnan själv, en pigg dam i 70-årsåldern, visar runt. Hon berättar att de har fyra trädgårdsmästare som sköter stället. Inte konstigt att allt är så perfekt. Så genomtänkt in i varje vrå.

Hem till hotellet för sista natten med gänget. Vi har en gemensam middag. Mycket trevlig. Bussbolaget bjuder på champagne för busstrasslet. En god buffé, gott vin, tal, Paula och Gunnel får tackgåvor, Paula tror inte sina ögon när hon får den resväska som blivit över nu när väskan som varit på en egen resa kommit till rätta. Kvällen mynnar ut i skratt och sång. Svenska sommarsånger hörs i hela hotellet. Den inhemska personalen ser roade ut.

Dag 10. Idag ska vi åka hem. Alla vinflaskor är ordentligt inlindade bland smutskläderna och gudskelov att vi inte har en massa plantor som också ska få plats. Först ett sista inplanerat besök. The Cellars Hohenort Hotell Gardens. Ett hotell med en trädgård som en gång nominerats som en av världen vackraste. Det här är ett hotell för de riktigt rika. Diamantmillionärer och sådant folk. Lyxbilar står på rad för att bli tvättade. Vi ser kostymklädda män som ser ut som livvakter. Men vilken trädgård! Väl värd sin nominering. Vill man som gäst inte beblanda sig med de övriga finns tvåvåningssviter med en egen inhägnad liten trädgård att hyra. Damen som visar runt låter mig kika över muren till en av dem. Jag får sträcka lite på mig för att få en glimt av den lyxen men är glad att jag är på utsidan. Får rastgårdskänsla faktiskt. Träffar en yrkeskollega när vi går genom huset. I foajén står en florist och gör ett arrangemang. Det var många år sedan jag jobbade i det yrket och jag står bara lite blygt där och tittar och minns. Med moraliskt stöd av Gunnel kommer vi i samspråk och det slutar med att jag blir kvar länge hos henne där i hallen. Missar nästan fikat. Tänk att jobba där med de blommorna och den budgeten. Avundsjuk? JAA!

DSC_1089_2 DSC_1088_2

Nu är det slut med trädgårdandet. För att ha något att göra medans vi väntar på flyget släpper de av oss vid Waterfront. Ett gigantiskt köpcentrum. Här kan man gå vilse. Vi har inget shoppingbehov utan går och letar reda på mat. Jag skulle vilja gå till det akvarium som finns här men inser att vi inte har den tiden som behövs. Strosar bara runt och kollar olika butiker, inte för långt från den entré vi ska hålla reda på. Till slut går vi ut och flanerar längs vattnet istället. Tittar på båtar. Volvo Ocean Race är här och vi ser några stora segelbåtar. En ubåt patrullerar hamnen. Skämtar om att ta ett foto och skicka hem så svenska försvaret får se hur en sådan ser ut. De letar ju för fullt därhemma.

När alla shoppat klart kör bussen och lämnar av de som ska stanna för att åka på safari och sedan får vi fara till flygplatsen. På med stödstrumpor och jeans. Puh!

Hemresan går bra. Inget krångel. Väl hemma sjunker vi ner i vår egen soffa, äter knäckebröd och dricker MJÖLK. Tvättmaskinen som också haft semester jobbar så mycket den orkar.

Det tar rätt lång tid att få alla intryck på plats. Det är mycket som ska sjunka in och jag är glad att jag använt en diktafon i bussen. Plockar fram den då och då för att återigen höra Gunnel berätta om Carl Peter Thunberg samt höra hur Paula med kärlek berättar om sitt land. Och jag hoppas det blir en tredje gången gillt för mig. Då kanske jag får se Robben Island också.

Annonser

2 thoughts on “Trädgårdsresa i Sydafrika

  1. Fantastiskt arbete du lagt ner. Så roligt att läsa! Vilken underbar resa det var med alla trevliga reskamrater. Vi var som en stor familj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s