Trädgårdsresa i Skåne

Trädgårdsresa i Skåne.

Smaka på den meningen. Visst låter det mysigt. Det var det också. Minst lika bra som England. Vi har återigen åkt runt i vackra trädgårdar tillsammans med Rosebud’s tours. Den här gången i sydvästra Skåne och Gunnel Carlsson var vår reseledare. Tänk, den kvinnan är som ett levande uppslagsverk. Visste hon inte just då så kan ni vara säkra på att hon kunde svaret dagen efter.

 Dag 1.

Att ta sig från Dalarna till Skåne är inte det lättaste. Åka tåg är inte att tänka på med deras priser och opålitliga tidtabeller så vi trotsade miljötänket och tog flyget. Otroligt slöseri med först bil till Arlanda men vi kom till Ängelholm tryggt och i tid.

Tempot på dessa resor är högt och första dagen var tre besök inplanerade. Norrvikens trädgårdar, Bäckdalens handelsträdgård och till sist Ulla Molins trädgård. Bussen tog oss först till Norrvikens trädgårdar som skapades av en stor kändis i trädgårdsvärlden, Rudolf Abelin, och drevs när vi var där vidare av hans engagerade barnbarn. Vandrade allén upp mot huset som kantades av trädgårdselevers roliga växtarrangemang. De hade haft till uppgift att skapa sagomotiv och de hade verkligen lyckats.

Sedan var det dags för alla andra olika avdelningar, bl.a. den japanska delen som talar extra till mig. Vill ha en sådan hemma. Är inte lika imponerad av klippta buxbomshäckar men på rätt ställe så passar allt. Känns bra att ha varit där för jag läser nu att den tydligen hotas av nedläggning och konkurs. Entusiasterna har inte råd och ingen annan, varken kommun eller näringsliv, vill hjälpa till att bevara. De vill istället gärna komma åt marken för att bygga lyxlägenheter och golfbanor. Hoppas det kan förhindras för det vore en stor förlust för mänskligheten!

 

Vi fortsatte vår resa på Bjärehalvön och kom till Bäckdalens handelsträdgård där vi åt lunch. Odlaren som heter Anders visade kryddodlingarna för oss. Stora växthus med plantor, allt är KRAV, och han plockar, berättar och blandar buketter till oss för provsmakning. På menyn stod hembakt bröd, pesto och grönsaker. Allt sått, odlat och skördat på gården. Vad gott det smakar när man vet att maten mått bra innan den kommer på tallriken. Vandrade runt bland växthusen och i ett övergivet, nästan igenväxt, hittade jag en dam som stod vid ett staffli och målade akvareller. Underbart inspirerande miljö för skapande. Jag frågade om jag fick vara publik en stund och det fick jag. Hon var duktig och tacka för det med den omgivningen.

Dagens sista stopp var Höganäs och Ulla Molins trädgård. En 800 m2 stor vanlig villaträdgård. Ja, vanlig o vanlig, det finns nog ingen like någonstans. Där innanför häcken finns inte ett enda grässtrå! Blommor, buxbomklot, gamla träd och marken var täckt av slingrande murgröna. Allt enligt Ulla Molins gamla ritningar. Ulla Molin (1909-1997) var en guru i trädgårdsvärlden och hennes trädgård är kulturmärkt. Vilket ansvar att förvalta och de nuvarande ägarna gör det med den äran! Tänk att inte få ändra något efter eget huvud. Lite undrar jag vad som är jobbigast att klippa, gräs eller buxbomen?

Tiden går fort när man har roligt och hotellet väntar. Efter att ha checkat in och packat upp gick vi till en förbeställd middag. Greksallad, lax med stuvad potatis och kanelglass med äppelklyftor. Kunde inte valt bättre själv.

Dag 2.

Åt frukost i mängder, vet aldrig när man får mat nästa gång. Dagen första stopp Glumslöv och familjen Gyllings privata trädgård. Lummig, många mysiga gångar och rofyllt är orden som bäst beskriver denna vackra trädgård. De hade också mycket pynt men den var diskret och det blev spännande att upptäcka. Där känner jag att vi är på rätt väg hemma med våra tomtar som inte lyser lång väg.

Lämnar motvilligt och åker till Helsingborg och Fredriksdal. Här var det tänkt att vi skulle äta lunch och tursamt nog så började vi med det. Det enda öppna caféet hade bara ett fåtal smörgåsar som försvann i ett nafs. Säsongen led mot sitt slut och de hade inte räknat med någon mer busslast. Vi hann i alla fall och passade på att luncha med ett par som också var med på samma bussresa vi gjorde i England. En trevlig stund med gamla minnen. Tyckte inte Fredriksdal var något speciellt, det blir opersonligt i trädgårdar där ingen bor. Flanerade runt och shoppade lite lökar bara. På väg därifrån, när vi stannade vid McDonalds för att de som blev utan på caféet skulle få något i magen, då kom jag på att vi missat scenen där de spelar in sommarteatern som visas varje jul i tv.

Sedan åkte vi till Videröra. En äkta skånsk bondgård med stora vackra uthus. Delar av dem hade inretts till galleri och hantverksförsäljning. Hela stället präglades av öppna ytor, gräsmattor som klipptes minst två gånger i veckan, men framför allt av skrytgräsmattan framför boningshuset. Den mest perfekta gräsmatta jag sett i hela mitt liv. Den hade t.o.m. fasade kanter!Ägarinnan hälsade välkomna och berättade om gården. Sedan kom en överraskning.

”Där borta ligger plastpåsar och sekatörer. Ni får klippa vilka sticklingar ni vill och ta med hem. Varsågoda.” Trevande går vi ut i trädgården. Vad ska vi ta, vill ju ha av allt. Samtidigt vill man ju inte riskera att förstöra någon växt för att man klippt fel. Jag gav mig på olika sorters Kärleksört för det vet jag hur man gör och de är tåliga. Passar mig perfekt.

Denna generösa kvinna vinkade av oss och vi for vidare till Landskrona för att se koloniområdet Citadellet. Noterar på vägen dit vilka vackra rondeller den staden har. Kanske något för Borlänge att kika på. På området finns en museikoloni, Rothoff, som är helt öppen för alla. När vi var därinne kommer två män och ska kolla bikupan. Det är tydligen problem med drottningen. Alla i sällskapet följer detta med spänt intresse men tyvärr hade drottningen antingen dött eller flyttat för de hittade henne inte.

Det börjar bli sent och vi återvände till hotellet. Kvällens meny: laxtartar, kyckling o potatis, fruktsallad med chokladmousse.

Dag 3.

Vi väcks av åska! Sneglandes mot skyn äntrar vi bussen för att åka ut mot Österlen. Stannar först i Skurup hos familjen Pierce. Vissa partier i denna trädgård är så trånga att vi delades in i två grupper. Vår grupp började vid köksträdgården och där fick vi lära oss hur man odlar tomater i ”grus o gräs”. Det var ingen jord i deras växthus och tomaterna planterades i gruset som sedan täcktes med gräsklipp. Allt eftersom gräset förmultnas fylls nytt på. Hon sa att de inte behövde tänka på näring, gräset var fullt tillräckligt. Låter bekvämt. Det var bara bland växthusen det var trångt. Resten av trädgården var gräsmattor inramade av breda rabatter nogsamt ordnade i matchande färgskalor. Tänk hur det går att få till när man har en plan! Hon verkade ha pli på sina växter så de inte frösår sig i fel färgskalerabatt.

Mannen i familjen, Mike, är konstnär och de öppna ytorna bryts av med hans skulpturer. Mycket smakfulla sådana.

På himlen tätnade åter de mörka molnen och det är klart vi trodde åskan slagit ner när grannen fick för sig att kasta bensin på en rishög som inte ville brinna. Vilken smäll! Några i vårt sällskap ringde 112 men kunde som tur var återkalla larmet. Vilket tilltag!

Fortsatte ut mot Österlen till Mandelmanns för att äta lunch. De hade dukat upp i ett stort växthus med en grönsakstallrik. Bara produkter från gården. Mmmm…

Här finns många godsaker som grönsaksodlingar, äppelspaljéer och ett välfyllt café. Det bor får, höns och grisar på gården. De har ett smart system för växelbruk. När grönsakerna skördats släpper de dit hönsen som äter upp växtrester, sedan får grisarna ta över. De äter det som hönsen ratar och fungerar som jordfräsar. Sedan är det bara att harva till jorden och så nya grönsaker. Ullen från fåren använder de som marktäckning mellan grönsakerna. Den håller undan både sniglar och harar. Är mjuk och go att gå barfota på, vi vet för vi provade.

Nästa stopp på vår resa var i Smedstorp, hos Per och Margareta Baker. Han är smed och konstnär och gör bl.a. vackra rostiga klematisstöd. De har en fantastisk trädgård! Liten men smockfylld av upplevelser och spännande rabatter. Det märktes att det är ett hem för en riktig konstnär. Han har utställningshall och butik på gården och jag kunde inte lämna stället utan ett minne. Jag köpte en väggljuslykta gjord av gamla femöringar. Ibland hittar man saker att smycka hemmet inomhus också fast man är på trädgårdsresa och mest ser uteblommor.

Åter till hotellet och kvällens middag som var räkröra omsvept av gurka, fläsknoisette med örtsås och cheesecake med mangosås, jordgubbar och blåbär. Mums! Dags att börja packa ihop innan vi somnar.

Dag 4.

Frukost och utcheckning, snabbt som den för vi ska hem till Gunnel och hennes egen privata trädgård. Vi synade hennes orangeri, det f.d. garaget som byggts om, och alla hennes buskar, träd och växter. Hon kör lite samma stil som mig, tycker jag om en växt köper jag den och sätter den där den får plats. Så gör hon också men hon har så många fler än mig och här syntes det verkligen hur det blir då. Hon kallar det ”sillsalladrabatt” och det blir helt underbart. Det gav mig självförtroendet att fortsätta min grej. Inget ”stajlat” med olika färgteman hemma i våran trädgård inte. Hon grävde upp en planta Parkslide och gav mig. I Skåne är den ett ogräs men ett väldigt vackert sådant, här hos oss borde den bli en buske lätt att hålla på plats. Trodde vi ja, den överlevde inte, till min stora sorg, ens första vintern här i Dalarna.

Stopp två denna dag var Löddeköpinge handelsträdgård. En stor handelsträdgård med mycket att köpa. En av ägarna är keramiker och jag shoppade loss med ett fågelbad att hänga på en trädgren samt en lerfågel som jag sedan fäste på kanten av fågelbadet. Synade av alla spännande stora gräs för att få idéer till min gräsrabatt som då var på planeringsstadiet. Fick verkligen anstränga mig och låta bli att handla eftersom rabatten inte ens var grävd.

Det var något märkligt med vädret under hela vår Skåneresa. Vi hade inget toppenväder, det kom en skvätt regn av varierande mängd varje dag men till 90 % alltid när vi satt torrt och skönt i bussen. Så blev det nu också. Himlen öppnade sig när vi lämnat Löddeköpinge och när vi kom till resans sista stopp Sofiero, ja då sken solen igen. Vädergudarna måste tycka om oss!

På Sofiero pågick en mässa som kallas ”Den stora trädgårdsträffen”. Stort och mycket och alldeles för jobbigt att ta in om man inte får äta först. Denna ständiga jakt på mat, tänk att så mycket tid ska gå åt till det. Och det är inte lätt med mycket folk, långa köer och halvtaskig mat i tillfälliga tält. Det är bara att konstatera: jag är som gjord för små mysiga trädgårdar och är beredd att betala för riktig, lagad mat vid stadiga bord. Punkt!

Nåväl, vi hittade mat och kastade oss sedan ut i vimlet igen. Nu mätta men helt utan shoppingbehov. Undrar varför det alltid blir så när jag är på mässor eller marknader? Måste bero på trängseln. Vi flanerade runt, tittade på fina rabatter, kastade ett getöga på marknadsstånden och bara var där. Så småningom var det tid att hoppa på bussen som körde oss till flygplatsen och mycket nöjda med vår resa lämnade vi Skåne.

Nästa gång jag kommer dit hoppas jag det är på motorcykel. Det går så bra att puttra runt och titta på trädgårdar då.

Och av någon märklig anledning hittar jag inte bilderna från vår resa på min dator. Ska söka vidare…

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s