Weekend i Rom

           Mor och dotter i Rom

”Nu vill jag verkligen inte gå på den här gamla gatan nå´ mer”.

De orden kom från min dotter när vi för tredje gången gick längs Via Sacra, den äldsta stenlagda gatan i Rom. Det var i slutet av den härliga weekend vi tillbringat i Italiens huvudstad. Väl förberedda med sköna skor, skavsårsplåster och tips på bra matställen reste hon och jag till Rom en helg i oktober. Jag kände mig lite tveksam till att åka så sent på hösten. Kallt, mörkt, regnigt, nästan snö men dottern som är sommelier och har kontakter med italienska vingårdar lugnade mig.

”Det är ingen fara. Det kommer att vara varmt. Det har något att göra med vindar från Afrika och bergen i norr” sa hon. Åh, så rätt hon fick.

Hon ville prova att boka topsecrethotels. Det gör man på resfeber.se. Där får man fyr- eller femstjärniga hotell till mycket rabatterade priser. Haken är att du inte får veta exakt vilket hotell det blir innan du betalt. Det är lite lotteri över det hela men visade sig vara en vinstlott. Jag som är beredd att betala extra för att få tala med en levande person när jag skall boka något fick lov att erkänna, hon fick rätt igen.

SAS tog oss till Leonardo da Vinci-flygplatsen och sedan blev det snabbtåg in till Termini, centralen mitt i Rom. Enligt vår enkla karta var det inte långt till hotellet och vi beslöt att gå dit. Kartor och verkligheten stämmer inte alltid så vi gick, visade det sig efteråt, en omväg runt flera kvarter innan jag råkade kasta en blick in i en tvärgata, Via Matteo. Där låg det, Prime Hotel S:t John, lyxigt, designat. Mycket glas och stram inredning. Efter att vi packat upp, duschat och bytt kläder, var vi redo för storstaden. Den stilige portieren gav oss en detaljerad stadskarta där han ringade in allt man som turist ska se i Rom. Oj, oj, oj, hur ska vi hinna med allt?

Det var bara att gå ut stenhårt och skavsårsplåstren satt för säkerhets skull redan på, men först måste vi ha mat. Både mor och dotter blir griniga, otåliga och får huggtänder om vi inte får mat regelbundet, så här fanns ingen tid att leta efter något av de rekommenderade ställena. Onödigt att bli osams bara för att man är hungrig, så vid första matstället blev det stopp. Äkta italiensk pasta gjorde att vi sedan gick vidare, mätta och glada. Jag vet inte om det finns något ordspråk som säger: är magen glad blir ögonen pigga, men nu började vi lägga märke till detaljer. Alla gator hette något med Via och alla små och stora öppna platser Piazza någonting. Även de pyttesmå, och det spelade ingen roll hur liten platsen var så nog fanns det en fontän. Namnen på alla gator och torg syntes som stentavlor på husväggarna, fyrkantiga med huggna bokstäver. Det såg exakt ut som i böckerna om Asterix och Julius Caesar.

Sevärdheterna avverkades nu i rask takt. Vi gick genom Domus Aurea, resterna av kejsar Neros gyllene hus, och kom fram till Colosseum. Stod i en låång kö för att komma in där. Vilket bygge, helt fantastiskt. Det fanns inget golv längre utan vi såg ner i gångarna under arenan. Stackars människor och djur som tvingades vara därnere under gladiatorspelen. Trångt och kolmörkt för att sedan komma upp i ljuset och dö. När vi förfärats klart gick vi ut därifrån och uppför backen till Forum Romanum. Här gick vi för första gången på Via Sacra. En hisnande känsla, jag går på stenar som har legat här i flera tusen år. Vi tittar upp mot Palatinen, kullen där Rom ska ha grundats, men bestämmer oss för att se den nästa dag. Fortsatte istället genom Capitolium och hamnade till sist vid Fontana di Trevi. Där var så mycket folk att fontänen knappt syntes. Det är väl sådant som kallas turistfälla. Men är man här skall det kastas pengar över axeln, så det var bara att armbåga sig fram. Jag kände på vattnet, kastade mina femtioöringar, och dottern försökte knäppa kort men hon gav upp och vi köpte ett vykort som visade fontänen istället.

Klockan gick och skulle vi äta på ett av de rekommenderade ställena så måste vi börja leta innan vi blev hungriga och arga. Det gick bra, vi hittade vår vinbar med den goda antipastin. Orkade sedan inte mera så vi gick hem till hotellet. Försökte se på TV men allt var dubbat. Skrattade gott när Will och Grace talade italienska. Förstod inget men åh vad jag sedan sov gott.

Nästa dag lika fullspäckad. Vi struntade i hotellfrukosten och gick istället ut för att leta på ett bageri med fik. Satt i solen på en vinglig stol och åt macka från en smörgåsgrill, drack färskpressad apelsinjuice och cappuccino. Nu var vi redo igen, det var idag vi skulle besöka påven. På vägen passerades San Clemente, en kyrka jag läst om i en resetidning. Här måste jag bara gå in. Påven får vänta. Den kyrkan är ”fyra sevärdheter i en”. Först en vacker kyrka med en atriumgård och under den spännande utgrävningar. Där fanns flera lager från olika tidsåldrar. Tre våningar kyrkor som av olika orsaker byggts på varandra.

På väg mot Vatikanen gick vi genom Forum Romanum igen. Den här gången stannade vi vid Palatinen. Det visade sig att inträdesbiljetten till Colosseum gällde även här. Det hade inte vi fattat och dottern hade lagt ur sin på hotellet. Jag som spar på allt hade min i väskan. Hon är inte lika intresserad av gamla stenar och historia som vad mig och ville inte betala en gång till. Jag gick in och hon stannade och tittade på folklivet utanför. Båda lika nöjda och glada. Palatinen är platsen där Romulus och Remus påstås ha grundat Rom. Där fanns ett hus, eller snarare stenröse, som var Romulus hus. Byggt på 800-talet före Kristus. Kejsarinnan Livia hade också ett hus här. Jag, som satt som klistrad när ”Jag, Claudius” visades på TV, blev besviken när det visade sig vara stängt för renovering. Men jag har ju kastat pengar i Fontana di Trevi och då ska man ju få komma tillbaka till Rom. Sägs det.

Vatikanen låg långt bort och vi passerade Piazza Navona. Ett stort torg, fullt med konstnärer. Synd nog började det regna och alla målare täckte över sina tavlor med plast. Vi gick istället runt hörnet till ännu en rekommenderad restaurang, Casa Bleve. Bäst tapas i stan. Kunde inte välja själva så kyparen fick plocka ut sina favoriter till oss. Till det ett fantastiskt vin, Vietti`s Roero Arneis.

Hög tid för påven. Petersplatsen är mycket större än jag trott och folk stod i långa köer för att komma in i Vatikanen. Det gick inte fort då alla måste gå genom metalldetektorer och röntga sina väskor. Undrar vad de letade efter för på kvällen hittade jag en nagelsax i min väska. Den hade gott och väl räckt för att skada någon om jag velat göra det. Ett tips om ni ska hälsa på påven så gör det på morgonen. När vi kom dit var det mesta stängt för dagen. Vi fick inte gå upp i kupolen på Peterskyrkan. Sixtinska kapellet hade stängt. Det var rep och vakter överallt och man leddes som fårskockar in i olika fållor. Kyrkan såg ut som förväntat men det mest intressanta var katakomberna med påvegravar. Det var skyltar om tystnad och fotoförbud, vilket gjorde att det blev en högtidlig och rofylld stämning. Tills vi kom till den senaste påvegraven för där stod en nunna och knäppte kort! Vakter pekade först på skylten och sedan på hennes kamera men nunnan ler fromt, nickar och fortsätter knäppa. Inte ett ord sades och en vakt tog ner skylten, gick fram till nunnan, höll upp den framför henne och verkligen visade, fortfarande helt tyst, vad som gällde. Nunnan fotar vidare. Flera besökare stannade till och följde roat händelsen men vi skyndade därifrån innan vårt gapskratt störde friden. Undrar hur det gick.

  Påvens utsikt

Utanför Vatikanen köpte vi varsin glass, stor och lite rinnig. Det blev som skydd mot alla påstridiga försäljare som inte ville ha sitt krimskrams nersölat med glass. Perfekt taktik, funkar säkert i alla länder. Istället kunde vi lugnt strosa mot Via Condotti, en gata med bara exklusiva butiker som Gucci, Dior, Armani m fl. Skyltfönstren var som konstverk och prislapparna hade många nollor, i euro. Ett stort nöje att gå där, räkna om priserna till svensk valuta, och känna att jag inte behövde de här kläderna. Var så nöjd bara att se dem. Vid gatans slut låg Spanska trappan, också lite av turistfälla. Inget speciellt, bara en stor trappa där det satt mycket folk och åt dyr glass. Vi gick istället hem till hotellet och sängen.

Nästa dag, lördag, var vi glada att vi sett det mesta som planerats, för den dagen kom varenda turistbuss i Italien till Rom. Området runt Colosseum och Forum Romanum var som en myrstack, och säkert 90% av alla människor bar på små guideböcker. Vi promenerade bara planlöst, drack caffè freddo (iskaffe), åt lite och tittade på folk. Om vi vetat hur trångt Rom var på lördagar hade vi istället tagit tåget ner till Pompeji. Men det var rätt skönt att bara vara också.

Rom är ett ställe man gärna åker tillbaka till, och det ligger som sagt femtioöringar i fontänen, så det är inte nödvändigt att se allt första gången. Nästa gång jag kommer dit ska jag strunta i Spanska trappan och även Fontana di Trevi. Det fungerar säkert lika bra om jag slänger pengar i Tibern istället. Jag ska bara äta på restauranger och barer som inte har uteservering. Maten var konstigt nog godare där. Jag ska leta efter glassbutiken i kineskvarteren. Den vi inte hittade som skulle ha Roms bästa glass. Jag besöker gärna påven igen. Det var mycket där vi inte fick se. Colosseum är värt att se flera gånger och Livias hus öppnas förhoppningsvis snart. Ett område vi valde bort helt den här resan var Trastevere, arbetarkvarteren med de små, mysiga gränderna. De ser jag fram mot att gå i nästa gång.

Undrar hur många fler helger jag behöver och om dottern kan övertalas att gå på Via Sacra igen. Eller kanske jag ska med maken. Romantik i Trastevere……….

Glöm bara inte att klä er ordentligt om ni ska hälsa på påven. Inga badkläder!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s