Helg i Edinburgh

           Vårt hotell har en grön badanka.

Mitt i allt rabalder om askmoln över Europa, våren 2010, hade vi, jag och dottern, planerat in en helg i Edinburgh. Det var lite oroligt om vi skulle komma iväg eller inte men molnet skingrades och vi fick vår Skottlandshelg.

Torsdag

Vi anlände till Edinburgh en torsdagsmorgon. Redan bussfärden från flygplatsen till centrum gav rysningar av vällust. Den skotska dialekten, åh vad jag gillar den! Busschauffören ropade ut alla hållplatser, det lät underbart vackert men vi förstod inte vad han sa så vi fick fråga två gånger var vi skulle av. Han tittade lite konstigt på oss när vi lämnade bussen.

DSC_0021

Vårt hotell, Apex City, ligger vid ett stort torg som heter GrassMarket. Det var tidigare där alla avrättningar i staden ägde rum. Makabert men fascinerande. Numera råder frid, bara en pub som påminner om  nutidsvåldet. Fotbollssupportrar kommer inte in om de har klubbtröjor på sig! Lämnade väskorna och gav oss ut på vårt vanliga planlösa flanerande. Började tvärs över torget på restaurang Petit Paris, ett litet minifrankrike mitt i staden. Mätta och belåtna tog vi sedan första gatan ut från torget och där finner vi en butik från vilken det går spökvandringar. Måste bokas. Självklart vill vi gå med och väljer fredag kväll.

Strosar vidare och rätt som det är står vi utanför caféet där J.K. Rowling satt när hon skrev om Harry Potter. Just då var vi inte fikasugna, kanske kommer vi tillbaka, för vi hade siktet inställt på  det exklusiva varuhuset Harvey Nichol’s. När vi gick in där stod en man klädd i livré och höll upp dörren för oss. Jag noterade att han inte öppnade för oss när vi senare gick ut igen! Kan det bero på att vi inte hade stora påsar? Kan skryta med att jag hållit i en blus, design Stella McCartney. Den var jättesnygg men jag tordes inte prova för på prislappen stod 565 PUND!!! Tänk om något hänt, då hade inte reskassan räckt till. Nöjda med att titta på flärden gick vi vidare. Irrade oss upp på Calton Hill med sin fantastiska utsikt över staden. Nedanför finns Holyrod Palace som är drottning Elisabeths officiella bostad när hon är i Skottland. Drottningen var inte där, hon visste nog inte att vi skulle hälsa på. Gick runt därinne med ”guide i låda”. En bandspelare, perfekt att stanna och lyssna där man själv vill. Mest imponerad av trädgården och den gamla kyrkoruinen.

Från Holyrod och upp till Edinburgh Castle går en gata genom hela staden som kallas Royal Mile. Den tar oss tillbaka mot hotellet där vi väljer vilken restaurang som får servera vår kvällsmat. Dottern vill prova en exklusiv hon blivit rekommenderad, Olorosso. Gott, snyggt upplagt och en kypare som bestämt att vi ska må bra. Och det gör vi när vi sedan går hem till rummet för att lägga fötterna högt. Småler åt den gröna badankan i vårt badrum. Det är Wallander på tv.

Fredag.

Tog riktig sovmorgon för idag har vi späckat program. Vårt lilla torg har många matställen och ett perfekt frukostfik, Café Jacques. Proppmätta av vår frukost börjar vi klättra den branta trappan upp till Edinburgh Castle. Därinne utforskar vi varenda vrå, där finns mängder med olika minimuseer, alla med militär anknytning. Där finns en liten, liten kyrkogård för soldaternas hundar! Gulligt!

DSC_0097 DSC_0122

Det var blåsigt uppe på klippan och vi lämnade för att ta en buss till botaniska trädgården istället. Skönt ställe att värma upp sig och luncha på. Där hittade vi Queen mother memorial. Ett litet tempel med innertaket täckt av kottar och väggarna fyllda med snäckor, allt samlat av skolbarn från hela Brittiska riket. Mer märkligt än snyggt men ändå rätt coolt.

DSC_0190 DSC_0192 DSC_0193 DSC_0194

Tillbaka till city och dottern visade sig vara en utmärkt reseledare. Hoppade från buss till buss som en infödd. Tog oss så nära hotellet som möjligt. Bra jobbat. Vi gick förbi en ostbutik där vi köpte ost och kex att stärka oss med inför kvällens spökvandring som blev en minnesvärd upplevelse.

Två killar, en vitmålad, avrättad (hängd) rånare var berättaren, och den andre, en maskerad bödel, samlade in pengar. Började berätta om häxor och att de ofta hade röda kläder. Det fanns bara en i hela sällskapet med röd jacka. Gissa vem!! Jag blev tvungen att komma upp till honom och han satte på mig tumskruvar för att få mig att bekänna. Veronica- the witch, det ni. Pinsamt. Det var iallafall mycket underhållande att följa dem på vandring genom smala gränder. Den avrättade rånaren berättade med stor inlevelse vad som hänt i dessa trånga, mörka kvarter. Allt gick ut på ond, bråd död. Tanken slog mig att var tog den andre vägen? Det blev vi snart varse. Rätt som det var hoppade han fram, skrikandes eller skvättandes med vatten. Till slut försökte man ha mer koll på var han var än att lyssna på berättaren. Tur att vi skyddades av två poliser i en Smart med polisstripes. Varma i hjärtat går vi sedan hem till vår badanka.

Lördag.

Just denna lördag skulle det vara en hemvändardag för skottska soldater i Afghanistan. Vi ville därför bort från trängseln och skulle försöka få sistaminuten-biljetter på en bussresa över högländerna till västkusten och staden Oban. Hänger på låset hos bussbolaget och får de två sista platserna.

Chauffören, Gary, berättar stolt hela Skottlands historia. Vi stannar vid slott och utsiktspunkter och han pekar på allt som är värt att se. Fick på avstånd se slottet Doune där Monty Phyton spelade in delar av The holy grail. Berättar sedan att om nåt heter ben är det ett berg eller loch då är det en sjö och en massa annat intressant. Ångrar lite att jag inte gjorde anteckningar under resan. Det första långa stoppet var i Oban. En hamnstad där vi fick tid för lunch. Gary rekommenderade fish and chips. Det hade jag aldrig ätit, så okej då. Det kommer jag aldrig mer att göra. Skönt att kunna säga jag provat.

Nästa stopp var Inveraray och the Duke of Argyle´s slott. Där fick vi gå in och titta. Det gjordes snabbt för att få mer tid till trädgården. Det är alltid skönt att gå runt i grönskan men den här var lite opersonlig så vi köpte fika och satt och slappade istället. Flera år senare får jag plötsligt se det slottet på tv. Följer slaviskt Downton Abbey och känner plötsligt igen mig. Deras julavsnitt 2012 spelades till stor del in där.

DSC_0242 DSC_0303 DSC_0316 DSC_0334

Tillbaka till Edinburgh på kvällen där vi gick till vårt GrassMarket för att äta. Det blev italienskt. Puben bredvid, The White Hart Inn, är Edinburghs äldsta. Slank in där, drack en cider, lyssnade lite på en kille som spelade gitarr och sjöng. Tvärs över torget till hotellet, klappade på den gröna ankan och slocknade tvärt.

Söndag.

Vi sov länge. Packade ihop, sa hejdå till vår badanka och checkade ut. Askmolnet var tydligen på gång igen. Fick lämna väskorna, gick till Jacques för frukost och klättrade sen en sista gång uppför alla långa trapporna till slottet. Där intill finns Camera Obscura som jag absolut ville se. Ett mycket spännande ställe som jag inte kan beskriva på ett bra sätt. Måste upplevas! Cameran ingick i ett museum som var som framtidsmuseet med hologram och 3D-bilder.

Vi hade fortfarande pund kvar och nu skulle det shoppas minsann. Ull från Skottland, kasmir och kilthanddukar. Tänk att det ska vara så svårt att tycka shopping är roligt och inte bara som ett nödvändigt ont. Tycker det är roligare att använda pengarna till fika och det gjorde vi på Whiskymuseet.

Nu var det dags att hämta väskorna. Receptionisten kollade läget för askmolnet och vårt flyg såg ut att gå som planerat så vi tog taxi till flygplatsen. Fick Skottlands mest pratsamme taxichaufför. Jag tror han berättade hela sitt livs historia på den korta färden och vi fick veta att han tyckte verkligen inte om engelsmän, speciellt Londonbor. Han brukade ta en omväg för att det skulle bli dyrare om han misstänkte att han hade någon från London i bilen. Svenskar verkade gå bra för jag märkte inga konstiga svängar någonstans. När han fick klart för sig var vi kom från hamnade han och Carin i diskussion om vinterdäck. Längtar vi tillbaka kan vi alltid flytta dit och sälja sådana. Finns tydligen marknad för det.

Askan höll sig i norra Skottland och vi fick lyfta som planerat. Kom till Köpenhamn som vi bara sprang genom för att ta nästa flyg till Stockholm.

På Arlanda skildes vi åt. Dottern for in till Stockholm och jag tog tåget mot Dalarna.

Som alltid är det skönt att komma hem men nog skulle jag kunna tänka mig att åka dit igen om något år. Kanske hälsa på ankan.

DSC_0088

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s