Det spirar och knoppas.

Nu börjar naturen bli så där härligt ljusgrön. Fiskarna tittar fram under isen. Knoppar sväller och tranorna ropar nerifrån älven. Katternas tassar lämnar lersmutsiga spår från tinande jord överallt. På soffor, kläder och golv. Med andra ord DET ÄR VÅR!!!

Varsågoda ett litet vårcollage:

img_1845 img_1849 img_1843 img_1844 img_1841 image image image image image image image

Det är också tid att använda de vackra orden Dagsmeja, Takdropp och Gökdämp.

Vårvinter i februari.

Just idag är det verklig vår i luften. Som gjort för en skön stund i en solig, lugn vrå. Gick en vända runt tomten för att se om något har vaknat.

Bärlandet ligger ännu i träda, vilar under den snö som är kvar. Ser spår efter en hare som tänkt gena över åkern men ändrat sig när den såg blåbärsbuskarna. Hoppas den har lärt sig bättre beskärning i år, för förra året var det katastrof!

image image image

Kryddlandet sover även det. En vissen Åbrodd lutar sig mot hässjevirket.

image image

Solen skiner mellan björkstammarna på gräslandets vippor, Gullclematisens fröhus och Vintergrönan som verkligen lyser grönt mot snön.

image image image image

Det har varit något slags haveri i dammen. Vattnet har sjunkit undan oroväckande mycket. Hoppas inget rådjur gått genom isen och klivit hål i dammduken. Får väl se framöver, vi har fyllt i mer vatten och har koll på det.

image

Det bästa till sist. Jag kan ana knoppar på Persikoträdet! Glad vår!!!!

image

Trädgårdskatterna Grynet och Elsa

Nu har de bott här hos oss drygt ett år. Griskatterna som vi kallat dem. De är födda och levde sina tolv första veckor i ett svinstall. Visserligen på en KRAVgård men den mänskliga kontakten var nog nästan obefintlig. De doftade gris och var bra skygga när vi hämtat hem dem. Det märks att de var ämnade till råttjägare för den mängden näbbmöss som legat på vår trappa sommaren som gått har vi aldrig upplevt tidigare. Lite långt tyckte jag det gick när Elsa lämnade en (som tur var död) råtta på mattan framför spisen. Hon hade väl sett att det var där vi lagade maten och ville ge ett bidrag. Eller nåt..

Två helt nya och mycket förvånade familjemedlemmar. Var har vi hamnat?

Katten Elsa                            Katten Grynet

image    image

De åt kopiösa mängder och växte snabbt till sig. Längtade ut till den stora världen men fick allt vackert stanna inne tills de blivit steriliserade. Inga hankatter ska komma här och tro saker minsann.

image    image    image

Men väl därute fanns mycket att upptäcka! De har visat sig vara riktiga trädgårdskatter. Nyfikna och busiga! Undersöker vattentunnor, åker skottkärra, leker med redskapen och växterna, stjäl mina handskar, kollar så groparna blir rätt grävda, kör fyrhjuling,bevakar komposten, klättrar i träd och har koll på fiskarna i dammen mm… mm….

imageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

Som ni ser har de bråda dagar. Efter en hård arbetsdag i trädgården sover de gott, men först hjälps de varandra med tvättandet. Renlighet är en dygd! Gosekatterna!!

image image

 

Vad hände 2015?

2015 är inget år som går till världshistorien som det bästa men ibland glimtade det till. Det stora projektet i trädgården var bärlandet. Blev riktigt lyckat!

DSC_0009 DSC_0010

DSC_0003 .DSC_0008

Livet runt dammen var som vanligt fascinerande. Grodor, katter och växter i en salig röra.

DSC_0038 DSC_0037 DSC_0006 image image image

DSC_0084 DSC_0080 DSC_0030

Vårt andra fritidsintresse låg lite på is. Vädret lockade inte ut oss på vägarna trots att en ny motorcykel flyttat hit. Men den dagen det var dags för Mälaren Runt strålade solen! Och vi var många som passade på att lufta oss.

image image

På jobbet gick livet sin gilla gång. Kreativt, vackert, ibland stressigt och helt underbart. Bäsna trädgård i ett nötskal.

IMG_1330 IMG_1332 IMG_1344

IMG_1346 IMG_1345 IMG_1348

Mannen i mitt liv tycker om att bygga saker. Jag fick nya clematisstöd och en rosportal.

IMG_1143 IMG_1134 IMG_1150

IMG_1630 IMG_1626 IMG_1634

Det var en liten sammanfattning av 2015. Just nu (den 2:a januari 2016) yr det snö och blåser småspik ute. Jag fördriver tiden genom att lägga pussel och drömma om bättre tider. Snart är våren här igen!!

 

 

Hämta material till julpyssel i egen trädgård. Lyxkänsla på den.

Jag är säsongsarbetare på en handelsträdgård. Den är stängd nu över vintern och jag går hemma och väntar/längtar tills våren kommer. Det är många trädgårdsidéer som trängs i min skalle, både för jobb och för vår egen plätt på jorden. Måste göra något innan kreativiteten sprutar ur öronen. Julpyssel är väl lämpligt just nu?

Var till Falu gruva på julmarknad. Absolut utan köpbehov på något annat än LissEllas senap och vuxengodis från ekologiskt litet ostmakeri. Åsbergets gårdsmejeri i Bräcke visade sig vara ett fynd. Tre goda ostar ligger i vårt kylskåp och väntar. Starksenapen S-special är en viktig ingrediens i saltlagen till vår julskinka. Den står nu och gottar till sig i jordkällaren.

När vi gjort våra inköp strosade vi runt och bara tittade. Många fina saker och jag blev lite småkär i några grantomtar. Men att stämpla vintertid är inget man blir rik på så jag höll hårt i mina stackars pengar och tänkte att det där kan inte vara så svårt att göra själv. Lite nytta ska jag väl ha av min floristutbildning. Mannen i mitt liv gjorde stommen (en pinne på en platta) och letade fram spoltråd. Jag tog sekatören och gick loss på granen och thujan.Vi har en död gammal gran som det inte blivit av att ta bort. Gudskelov säger jag nu. De mossklädda grenarna passar utmärkt som tomteskägg. Julmarknadstomtarna hade trassligt bomullsvadd. Jag tror det här håller längre.

image

image image image

Nöjd med resultatet kände jag att jag vill göra fler. På´t igen bara! En stomme till och mer grenar men nu har vi inga fler gamla tomteluvor. Däremot en julstrumpa som inte använts på många år. Den duger utmärkt som mössa.

image image

Idag är det lucia och natten har varit kall. Frosten har lagt sig över tomtarna. Snyggt! Tänk sen när de får snö runt fötterna. Det tror jag blir bra.

image

Kanske kan stommarna även användas till våren? Knoppande björkris, ett förkläde, ett huckle, en kvast och en kaffepanna. Simsalabim: en påskkäring! Kan vi sedan övertala katterna att sitta bredvid en stund blir det perfekt. ”Ja, fånt vi si då”

Frost och sol.

Vi har haft en helg med härligt väder. Den lilla snö som kom förra veckan försvann fort men marken är täckt av frost och när solen lyser på den är det så vackert. Själen blir varm. Kärleksört, Echinacea Magnus och Spikklubbegräset Carex gnistrar i solen som lyser in genom björkdungen.

image image image image

image

 

De kalla nätterna har lagt ett istäcke på dammen. Vi har en pump som håller ett hål öppet så inte fiskarna kvävs av sumpgas därnere. Den pumpen har byggt en isskulptur.

 

 

 

Grynet provar om isen håller, hon är både nyfiken och skeptisk till det som sprutar ur vaken. Elsa stannar på land och njuter av solen.

image image

Fåglarna ska också ha sitt. Stuga och granar är på plats. Saknas bara havrekärvarna men de är på gång. Sedan hittade jag i tidningen Land en idé som jag kanske ska ta till mig. Om jag gör såna här kan de hänga strax utanför fönstret. Eller inte, beror på, katterna kanske får spel. Det blir nog lite nära med katter på fönsterbrädan inne och fåglar strax utanför. Ja, vi får se hur det blir. Vi tittar på blomlådan med Callunaljung, Skimmia och Silvergirland så länge. Avslutar med ett trädgårdscitat jag hittade, också i Land, ett citat som är det sannaste jag läst på länge.

image image image image

Kyrkogårdar är som rofyllda trädgårdar.

Jag älskar att vara i vår trädgård. Nästan lika mycket tycker jag om att gå runt på kyrkogårdar. Jag gillar lugnet, fågelkvittret, buskarna, blommorna och träden som finns både där och hemma.

Från bönpallen på vår motorcykel ser jag över kyrkomurarna och det finns verkligen kyrkogårdar av olika stil och standard. Mannen i mitt liv är inte så intresserad men som alltid går det att kompromissa sig fram. Jag tittar glatt och utan gnäll på något han tycker är spännande och sedan stannar han när jag vill. Tillsammans har vi sett många vackra gravvårdar runt om i Sverige. Och varit in i många små kyrkor för att tända ljus.

Tror dock att Mannen tycker jag är lite morbid för det är lättare att få stopp på honom vid de lummiga trädgårdarna. Han är bara glad om någon annan följer med till kyrkorna och jag har två personer i min närhet som gärna ställer upp. Vår äldsta dotter och min bästa väninna.

Dottern bor i Stockholm och ibland åker jag ner för ”på-tu-man-hand-dagar”. Då passar vi på minsann. Stora kända trädgårdar, mindre mer parkliknande och små, inklämda grönytor. Vi har synat av det mesta. Nu utforskar vi döda stockholmare.

Skogskyrkogården. Vilket ställe! Här kan man gå hur länge som helst. Murar med gravar, stora öppna ytor, minneslundar och sedan tätt, tätt, tätt med gravstenar bland höga raka trädstammar. Denna enorma yta, mitt bland hus och trafik men ändå så tyst och fridfull. Går runt och läser på gravstenar, fantiserar om vad som hände, undrar över sedan länge glömda yrkestitlar och förfasas när vi ser årtalen över födelse och död. Ibland är livet orättvist. Det som stör lite är Greta Garbos grav. Denna speciella kvinna som frivilligt drog sig undan världen, vem bestämde att hennes gravsten och plats ska vara så iögonfallande? Tror inte det är enligt hennes önskan.

Den lilla kyrkogården runt Katarina kyrka. En kontrast mot den stora, stora. Undrar hur många som bara stressigt genar över här? Inte vi inte! Måste utforskas och tänk att här finns ett kändiskvarter. Undrar om det är med vett och vilje eller om det blivit så av en slump? Cornelius Vreeswijk ligger bredvid Anna Lindh. Mitt emot finns Kim Andersson och Putte Wikman. Förstår ni diskussionerna, skrattet och musiken det måste vara där när vi inte hör!?

Det här vandrandet gör mig än mer övertygad om att det ska finnas en gravsten med mitt namn när jag dör. En skrovlig natursten där det slingrar en clematis. Gärna en Kajsa som täcker marken. Jag vill att människor om hundra år ska se att jag har levat och fantisera om vem jag var. Tror att det finns ännu större behov av eftertanke då. Därför blir det inga bilder i det här inlägget för på kyrkogårdar leker man inte med telefonen, där bara njuter och filosoferar man.

Väninnan då? Ja, hon är lika blomälskande hon. Vi åker ofta och tittar på olika trädgårdar och passerar vi en kyrka blir det gärna så att vi stannar, går runt där och gläds/förfasar över hur folk sköter eller inte sköter sina gravar. Men mest tittar vi på planteringarna.

 

 

 

Att fly sitt land.

Jag stör mig på allt detta ”dragande över en kam” vad gäller de stackars människor som måste fly sitt land pga krig och annat elände. Tänk om det var vi men vi lever så skyddat här att det går knappt att föreställa sig. Har i alla fall försökt, började på en novell men gav upp och skrev bara av mig frustrationen. Har lagt in det som blev under fliken Skrivklåda och dit kommer du om du klickar här.

Att bygga en rosbåge.

Jag impulsköpte för en tid sedan en honungsros. En Lyckefund (Rosa helenae). Rosen växte glatt och till slut ledsnade den ur att det aldrig kom något stöd att klänga på.

IMG_1609 ”Jag använder den här gamla tunnan. Här finns ju hål att krypa in i.”

Det går ju inte an. Klart rosen ska få möjligheten att svinga sig upp på taket och sedan bilda en portal av väldoft. Den mycket händige Mannen i mitt liv blev glad att få ta tag i ännu ett byggprojekt. Jag sa på ett ungefär hur jag vill att det ska se ut sedan fick han fria designhänder. Både jag och rosen är mycket nöjda med resultatet.

IMG_1629IMG_1631

Kommer bli hur mysigt som helst att gå runt den här knuten framöver.

IMG_1634

IMG_1636

Den gamla tunnan ska nog snart gå hädan.IMG_1637