Det blev en ny rabatt 2018 också!

Bredvid vår grillplats hade vi en rabatt med dagliljor och iris. Gult och blått. Det var snyggt i flera år men rätt som det var hade inte bara knölklockor invaderat utan krikonträdet som växte strax intill gjorde sitt bästa för att föröka sig. Vilken växtkraft det är i krikon som faller ner till marken! Jag har säkert dragit bort hundratals miniträd genom åren. Tycker det räcker med ett stort träd.

Men..

Förra vinterns myckna snömängd bröt av en enorm gren, den som sträckte sig ut över rabatten. Vi friserade till trädet och då insåg jag att nu faller ju inga fler krikon ner här längre, ska jag då passa på att ta tag i knölklockorna också? Ja det ska jag!

Det slutade med att hela rabatten försvann.

Vad ska vi göra istället. Mannen i mitt liv säger ibland att jag möblerar om oftare ute än inne, tycker jag borde sätta hjul på växterna, men det är ju så roligt.

Hade tidigare placerat ut två cementringar med sittplats. Något katterna gärna hjälpte till med. Nu ska de bli mer som en enhet med rabatten.

I den ena har vi haft sommarblommor och jämte ringen en Katsura som tvärdog första vintern. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men den döda Katsuran är numera ett utmärkt klematisstöd för en Fusca. En blå, jag trodde jag köpt en brun men inte då. I den andra ringen bor en pion. Här blev det också en överraskning. En Rockii som ser ut som en vanlig bondpion??

Sedan kom det angenäma problemet. Vad ska vi ha i den uppgrävda rabatten?

Vi började med stora stenar. Det var ett krav från Mannen i mitt liv för vårt vatten kommer in där och avloppet går ut till bädden. Det är lättare att flytta stenar om det behövs än att laga ledningar som av misstag grävts av. Stenarna ligger nu som skydd. Han är klok den mannen!

Nu är det bara att börja. Ett klematisstöd i centrum. Här ser man hur han gör dem och i den växer nu en Green Passion. Bakåt mot gärdesgården är en Perukbuske, Grace, en favorit lite på gränsen för sin härdighet. När jag tänker efter är det nog så för alla växter som hamnat i den här rabatten men jag har klappat om dem och sagt att det är en bra plats att bo på.

Det blev sommar och vi gjorde en roadtrip till Skåne. Där hamnade vi genom rekommendation hos Cedergrens i Råå. En underbar plantskola! Det visade sig att vi hade gemensamma bekanta, Tommy från Rosebuds Tours som brukar hjälpa oss på Bäsna trädgård. När Krister fick klart för sig att vi kom uppifrån Dalarna erbjöd han mig att mycket billigt köpa en ros de odlat fram. Bara för att jag senare ska rapportera till honom hur den klarar vår zon. Det är en Warnerros som heter Lovely Viola. De har satt zon 3 på den, nu får vi se om den klarar gränsen 4-5. Håll tummarna!

Vacker eller hur? Katten Elsa tycker också det. Ett gräs Heavy metal åkte med av bara farten. Det var namnet som lockade.

Som det har vattnats denna torra sommar. Både nya och äldre växter. Vet inte hur många vändor det gjorts till älven för att hämta vatten med cipaxtank. Han har gjort ett hästjobb, Mannen i mitt liv! Enkom för att jag ska få ha min gröna oas.

 

 

 

Annonser

Jag har brutit mitt nyårslöfte!

Det är bara att erkänna. Jag klarade det inte. Det är inte så att jag börjat röka, det går helt bort i min värld utan det blir inget arboretum i år.

Tyvärr, men efter den torraste sommaren i många mannaminnen är jag tacksam att vi inte körde igång där i våras. Tänk så mycket vatten ett sådant projekt hade behövt! Nog har vi Dalälven nära men ändå..

Att det inte blev något beror delvis på att vi jobbat mycket och sedan att det ska in fiber här i byn. Den kabeln ska korsa vår åker och vi vet bara på ett ungefär vart de ska gräva. Det känns som att det är bäst att vänta tills de är klara. Vill inte hamna i någon konflikt om skadade träd.

Alltså har vi fortfarande en stor, nästan tom yta bakom kryddlandet och ännu en vinter för planering. Kan vara bra att det får mogna ordentligt.

Nu finns ett bärland som frodas och växer. Tur att Mannen i mitt liv satt gärdesgård runt så det håller sig på plats. Två fotbollsmål har blivit kvar sedan yngsta dottern lämnat Dalarna för studier i Malmö. Hon fortsätter spela därnere och jag tänker plantera klängväxter i målen. Kan bli mysiga grottor. Ska nog lägga till avenbokshäck också.

  

 

Har vi inte gjort nåt i sommar då? Jodå en liten ny rabatt blev det allt men den berättar jag om senare.

Nyårslöfte.

Inför 2018 lovar jag att INTE börja röka eller snusa detta år heller!

Jag ska istället fortsätta investera i trädgården. Har äntligen kommit fram till hur vår stora åker ska användas. Där ska det växa fram ett arboretum! Sakta men säkert. Tänk att fylla flera tusen kvadratmetrar med träd, att dela in dem på områden efter sort. En avdelning olika rönnar, en annan med björkar, lärkträd, prydnadsaplar, barrväxter, nån stor ek, osv….. Ja, möjligheterna är oändliga!

Har aldrig varit med om att ge ett löfte som blir så lätt att hålla.

Bäsna trädgård är nu stängt fram till april och jag vinterjobbar i en spel/tobaksbutik, därför har jag fått koll på tobakspriserna. Jisses!

Skulle jag röka två paket i veckan (det räknas tydligen som en liten konsumtion) och dessutom av ett billigare märke, blir det ändå att kosta drygt 5700:- OM ÅRET! Det räcker till många träd det. Kan till och med satsa på rätt stora exemplar.

Kan knappt vänta till våren. Undrar om det går att övertala Mannen i mitt liv att bygga nåt som ser ut som en slottsruin. Vore bra för att skydda mot nordanvinden om något exotiskt skulle råka hamna där på åkern…

Gott nytt år till Er allihopa!

Förlåt, förlåt…

Har hon övergivit bloggandet?

Jag förstår om ni undrar, men nejdå. Det är bara så att min dator och fotoprogrammet däri kan inte samsas. Nåt är fel, jag kommer inte åt korten från den här sidan och har varken tid eller lust att åtgärda det nu när sommaren, trädgården och jobb känns viktigare.

Reseskildring från Chelsea Flower show kommer. Var så säkra för jag skrev dagbok varje kväll och har mängder av foton i min kamera. Den som väntar på nåt gott, vet ni…

 

Jag skulle hämta våren…

…men jag tappade den på vägen hem! Nånstans i Bjärred.

Jag har varit ner till Skåne. Främst för att hälsa på dottern som flyttat ner dit för studier men också för att gå på trädgårdsmässa. Steg av tåget i Lund, en vacker vårdag, ser snödroppar och vintergäck överallt. Trodde att långkalsongerna och raggsockorna i väskan var helt onödiga. De var de inte! Vädret bara lurades lite, kanske för att välkomna mig. Jag fick senare under helgen följa med dottern och hennes fotbollslag till Ystad för match. Det spöregnade,småsnöade och blåste. Samtidigt! Tur man är härdad från vårmatcherna härhemma och att de vann matchen. DM: Lund SK- Pandora 2-0.

Trädgårdsmässan då. Ja, så mysigt. Jag har nu tankat inspiration och känner att vinterns idétorka släpper. Strosade runt och vred och vände på diverse saker. Många fina och många som jag kände att det där behöver jag inte. Njöt av alla våriga arrangemang.

 

Stannade vid scenen där Gunnel Carlsson höll föredrag tillsammans med en kille från Mäster Grön. De pratade om samplanteringar och visade både perenner och ettåringar så där blev jag kvar. De talade lite om härdighet och undrade om det var någon där som bor norr om Markaryd. Jag räckte upp handen och eftersom Gunnels och mina vägar korsats tidigare vet hon var jag bor. Hon utbrast ”Dalarna” och så fick jag komma upp på scenen och välja en växt bara för att jag åkt så långt. Lite som när vi åker på MC-träff, man får pris för längsta färdsträcka. Jag valde en Pulmonaria, lungört, en växt jag varit på gång att skaffa men ännu inte kommit till skott. Nu har jag en. Tack!

Det blev sen inte så mycket shoppande, bökigt på tåget med för mycket påsar men jag kunde inte motstå en otroligt vacker julros, Helleborus Cinderella, och några kungsängsliljor, Frittilaria meleagris, för att ta hem lite vår.

Hur var det den där våren? Vart tog den vägen? Ja inte följde den med mig hem i alla fall. Det hade snöat hela helgen jag var borta plus ytterligare tre dagar. Jag vet inte om vi ska kalla det här Gökdämpar längre?! Björkdungen med dammen,kryddlandet och bärlandet, så här såg det ut när jag kom hem…

 

En extra sekatör och en rostig liten gräshoppa behöver man alltid. De och växterna väntar nu på att få komma ut.

           

 

Gick alla trädgårdsplaner i lås?

Det är dags att summera trädgårdsåret 2016. Blev det som vi tänkt oss? Svaret är väl nja.. Är man som jag säsongsanställd på en handelsträdgård hinns inte allt med. Den tid jag tänkt använda här hemma är den tid jag jobbar som mest. Jag tackar min lyckliga stjärna för Mannen i mitt liv, vilken pärla han är! Han slutför många av mina påbörjade projekt så det bara är för mig att sätta ner växterna.

Vi började året med att plantera ett stort Prunus Accolade, prydnadskörsbär, strax utanför köksfönstret. Just den dagen kom en liten gökdämp. Gjorde inget, trädet svarade med att ge en försmak av hur blomningen kommer bli vårarna framöver. Har sedan grävt ner vårlökar därunder för att få än mer vårkänsla.

Bärlandet kan anses klart och gav mycken skörd men jag har redan börjat tänka ut ändringar. En gärdesgård eller nåt annat staket runt om. De vita jordgubbarna ska bort, de var inget vidare. Gula hallon smakar nästan inget och vi har alldelens för få krusbärsbuskar.

DSC_0016 DSC_0019 DSC_0003

Rabatten bakom garaget med torvblock och rosbågen fylls sakta men säkert på med än det ena och än det andra. Även fast jag den här gången börjat med en helt ren jordyta blir det som vanligt ”Veronicastilen” till slut. Det betyder: inga färgteman, bara en salig röra med växter jag impulsköpt för att jag tycker de är vackra. Mer hjärta än design där! Precis som jag vill ha det, ingen ångest om någon växt som ”inte passar in” råkar fröså sig där. Här är alla välkomna, nästan, vilken färg de än må ha.

Det enda projekt som blev helt klart är buskaget bredvid verandan. Där planterade vi olika sorters smällspireor. Diabolo, diabolo d’or, little devil och amber jubilee. Ser framför mig hur det ska bli med olika nyanser och höjder. Smög även in några rosa ölandstokar här och där för kontrastens skull. Inbillar mig att det ska bli snyggt! Annars blir det ett perfekt ställe för fåglarna att gömma sig i när det växt till sig.

img_2276 img_2275

Att jag fick ett egendesignat insektshotell över det fula elskåpet vid dammen blev verkligen ett lyft. Förstår verkligen inte varför det inte kommit till tidigare men ibland måste saker gro länge för att bli riktigt bra.

img_1899img_1898-2img_2003-1

Nästa år då? Ja, vi har ju en enorm åker bortom bärlandet. Vi har börjat rama in det med granar och jag skulle vilja starta ett arboretum där. Känns inte som någon omöjlig uppgift. Sedan har jag många gånger önskat göra dammen större….

Gott nytt år!

 

Trädgården faller i dvala.

Är det höst eller vinter? Tre dagar snö, gnistrande vackert, sedan tinade allt bort och den grå novemberfilten la sig över oss. Varken jag eller växterna i trädgården vet om vi ska ha vintermössa på eller inte. Tog min kamera och gick runt för att titta till hur alla mår därute. Visst är det trots allt något vackert över förfallet och de få färgklickar som klamrar sig kvar!

img_2281 img_2282 img_2283 img_2290

Rosenflockel, det höga gräset jag inte minns vad det heter och den vita Skogsastern. Brunt, grått och vitt i nyanser,

img_2292 img_2294 img_2301 img_2304

En tistel jag fått från trädgårdsvänner i Smedjebacken och en solros som inte orkar längre. Ett gräs som har livskraft likt ett ogräs, men blir förlåtet för det är vackert. Clematisen vars fröställningar ser ut som tomteskägg uthängda på tork.

img_2305 img_2309 img_2310 img_2311

Solhatten Magnus står stark. Den gamla sparrisplantan från farmor som jag aldrig äter något av, bara har till lyst. Åbrodden vilar mot gärdesgården som snart också går i dvala. Behöver nog snart byta ut någon hässjeroa (dialektord?) där!

img_2308 img_2306 img_2302 img_2300

Hästkastanjens löv är en fin kontrast på den mossiga stenen. Klätterhortensians nakna grenar klamrar sig fast på granstammen och på en vinbärsbuske hänger bär kvar till vinterfåglarna.

img_2299 img_2298 img_2296 img_2291

Fortfarande lyser det blommor lite här och där. En bleknad rosa Ölandtok, en envis Flammentanzros och dess frökapslar. Ser ut som nypon, undrar hur de smakar OM de går att äta? Höstastern bugar och tackar för att den tunga snön försvann.

img_2285

Kärleksörten hälsar att vintern kan komma nu så det blir vår någon gång.

Sydafrikapelargonerna mår bra!

Det är dags för en uppdatering om pelargonerna från Sydafrika. Oj vad de har växt denna sommar. Jag var lite orolig där ett tag i vintras men de överlevde när jag gav dem ultimatum: lev eller bli kompost!

Historien om hur det hela började hittar du här.

Eftersom jag är motståndare till att ha en massa byttor som måste vattnas så planterade jag ihop allihop i den största kruka jag kunde hitta. Det tyckte de om minsann. Alla nöjda och glada. Jag har minimalt med vattningsmåsten och de trivs tillsammans.

image image

Veronica samlar Veronikor.

Fröet såddes för länge sedan under ett av mina tidiga skolår. Och nu pratar vi decennier. Jag minns inte exakt hur gammal jag var men jag gick i en liten byskola med två årsklasser i samma klassrum. Trean-fyran kanske? Hur som helst visade fröken oss en bild på de små blå blommor som finns (fanns?) i alla gräsmattor. Vi kallade dem ”mormors glasögon”. Hon frågade om vi visste namnet och alla började vifta. Innan resten av klassen fick börja svara kom hon fram till mig och lät mig läsa svaret. Teveronika.

Snacka om att jag kände mig utvald! Det var som att det var min blomma. Det kanske var där mitt framtida yrkesval började gro. Vi var fyra tjejer i klassen. De andra heter Lisbeth, Kristina och Yvonne, inga direkt vanliga blomnamn det. Hoppas det ändrat sig för alla borde få namnge en växt.

Åren gick, så småningom hade jag utbildat mig till florist och fått en egen trädgård att göra vad jag vill med. Har dock inte lyckats få in Teveronikan i våra gräsmattor, inte än i alla fall. Däremot har olika Veronikor hamnat i rabatterna. Bl.a. Kransveronika, Praktveronika, Axveronika ”Rothfuchs”, Veronika ”First Love” och några där namnlapparna sedan länge är borta.

image image image

image image image

Har noterat när jag läst på lapparna att det latinska namnet stavas med c medans det svenska har k. Kanske därför jag i tonåren ändrade i folkbokföringen från Veronika till Veronica. Bara för att jag tyckte det såg snyggare ut.

Insektshotell. Femstjärnigt!

Vid vår damm står ett jättefult elskåp som jag länge stört mig på. Ända sedan dammen byggdes faktiskt. Det måste ju vara där för annars fungerar inte pumpen som cirkulerar vattnet. Har försökt dölja det med växter och det är ju okey när blommorna är som störst men vår, vinter och höst…nej, gör nåt!

Till slut kläcktes idén om ett humlehotell som en huv att sätta över. Jag skissade och Mannen i mitt liv började snickra. Han är fantastisk den mannen, ska nåt göras ska det göras ordentligt. Och inte bara för humlor utan ett hotell De Luxe för alla insekter. Det ska vara gediget gjort annars får det va’!! Ett litet, ynkligt (made in Kina) köpt på Jula får ge en liten hint om hur det kan vara

.

”Man tager vad man haver” som det heter. Fjolårets nedklippta Talictrum Elin går minst lika bra som bambu, tror inte småkrypen bryr sig. Taksviten reserveras för fjärilarna. De får mossa och kottar att gosa in sig i.

Nymålat och klart att sättas på plats. Vilket lyft för hela dammområdet, det blå skåpet syns inte mer.

Det var i våras det, Så här är det nu när grönskan växt till sig och frukostbuffén är serverad. Det surrar runt hotellet, hoppas de flyttar in och inte bara passerar.