Tankar från bönpallen 6. Vinka o visa gemenskap.

Värna gemenskapen.

Hallå alla motorcyklister. Har ni blivit gamla och inte orkar lyfta armen längre eller vad är det som hänt?

Ni har ju slutat hälsa, inte alla naturligtvis men alltför många. Jag kan förstå att trafiksituationen ibland gör det omöjligt och självklart ska säkerheten gå först men möts vi på en vanlig landsväg finns knappast någon anledning till att inte höja handen.

Min man och jag gjorde vår andra paus från mc-åkande när äldsta dottern inte ville åka sidovagn med oss längre. Det finns en dotter till och hon visade inget intresse för motorer. Hennes stora passion blev istället att spela fotboll. Det gick några år när vi skjutsade och satt vid gräsplaner i alla väder, ibland även snö! Vi som från början inte förstod något kan nu allt om offside, hörnor, inkast och att sälja kaffe i pausen. Nu sköter hon det själv och vi kan komma på motorcykel för att bara njuta av matchen.

Mig gick det ingen nöd på de här åren då jag fyllde fritiden med grävande i trädgården men maken började snart bli rastlös. Det går inte att bygga hur många altaner och uthus som helst. Varje gång det passerade en motorcykel ute på vägen stannade han upp och fick något drömmande i blicken. Så en dag stod en Yamaha 900 Diversion i garaget. En grön.

Som glada återfallsknuttar ger vi oss ut på vägarna igen. Vi gör som vi alltid gjort, hälsar på alla som åker på något som liknar en motorcykel. Vilket dåligt gensvar! Vissa bryr sig inte alls, andra kastar förvånat upp en hand. Vi har inrotat i ryggmärgen att hälsa så det sker automatiskt och jag erkänner villigt att det händer att det andra ekipaget hinner först. Synd bara att det inte sker mer ofta. Undrar vad som hände de åren vi gjorde annat?

Jag tycker vi skall vara rädda om den gemenskap vi har. Det är så enkelt och det kostar inget. En liten gest på vägen, en vänlig nick på en parkering eller ett hej vid något matställe innebär inte att vi måste umgås hela tiden. Vi kan vara privata när och om vi vill, det är bara att vara normalt artig mot en själsfrände.

Lek lite med tanken vad det kan leda till när andra trafikanter ser hur vi gör. Den man hälsar på ser man och är också rädd om. Vänlighet är en epidemi som kan spridas över landet. Bilisterna börjar kanske också ta hänsyn till varandra och även mot oss. Lite långsökt kanske men tänk om….

Så skärp er nu! Ni kan åtminstone vifta med fingrarna om ni tycker det är jobbigt att släppa styret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s