Tankar från bönpallen 3. Väderoptimisten.

Det är ljust runt om…

 

Min man är en riktig väderoptimist. Det spelar ingen roll hur himlen ser ut. Den kan vara mörksvart men vill han åka motorcykel tittar han ut och säger bara: Det är ljust runt om! Ibland är det lite synd om honom för ingen i familjen lyssnar numera när han spår vädret. Istället har de orden blivit som ett ordspråk.

Jag vill berätta om en resa vi gjorde till Göteborg för att bl.a. leka på Liseberg. Vi hade inget bokat, det var semester och massor av dagar att välja mellan. Ända åkte vi regnigaste dagen den sommaren.

Sidovagnen var packad redan kvällen innan. Min bror och hans kompis som ville följa med var beredda. Regnet hängde i luften och jag undrade om vi inte kunde vänta till nästa dag med vår färd. Det ville inte maken. Han såg upp mot himlen och sa att det ljusnar ju söderut. Jag tror inte vi tittade på samma himmel för jag såg ingen ljusare nyans någonstans.

Från vårt hem och ner till Göteborg är det cirka 45 mil och vi åkte tidigt för att komma någonvart. Jag var i valet o kvalet om regnstället skulle på men han tyckte inte alls det var nödvändigt för det var ju ”ljust bortöver”. De första milen gick jättebra men sedan började det smådugga. Då ville jag stanna och klä på mig men fick till svar att det behövs inte, det går snart över. Det är ljusare längre ner.

Haha, tänker ni säkert nu, skyll dig själv att du inte vill köra, men för mig är valet mellan pest och kolera lätt.

Resan fortsatte, regnet ökade och dottern hade som tur var kapellet över sig. Våra tålmodiga reskamrater, ja, de hängde bara på. Min bror hade röda handskar som visade sig inte vara färgäkta. Vid ett stopp tittade jag på honom. Han tog av sig handskarna, log mot mig och vred ur dem. Det såg ut som om någon slaktat en gris där på asfalten.

Men hör och häpna. När vi väl kom fram till Göteborg var vädret underbart. Ungefär som att någon hade stängt av en kran. Tänk att han fick rätt igen. Upp med tälten och sedan hängde vi alla kläder på tork. Livet började bli färgfilm igen men förtroendet för maken som vädergubbe var fortfarande naggat i kanten.

Vi hade sedan en toppendag på Liseberg och lämnade våra spår för framtiden i deras spelhus där det fanns en roadracingmaskin som nyttjades flitigt. Till sist fick min bror en idé han ville testa. Om de satte lilltjejen på maskinen kunde han stå på ena sidan, hans kompis på den andra och sedan knuffade de henne fram och tillbaka samtidigt som de hade koll på skärmen. Håll i dig! Finns den maskinen kvar, så finns säkert också det poängrekordet fortfarande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s