En första glimt av vårt besök på #ChelseaFlowerShow 2017

Chelsea, som vi har längtat!

25:e maj 2017.

Det är idag det händer! Efter flera år av ”men ska vi inte…?”

Tänk er entrén till Chelsea Flower Show, London. Där står vi. Fyra förväntansfulla kvinnor från Sverige och inväntar klockslaget som står på biljetterna. Med lite ömma fötter, det är tredje dagen på Londonvistelsen, och två av oss har vägrat åka tunnelbana om det inte varit absolut nödvändigt. Känns för läskigt där nere i underjorden. Buss eller till fots har funkat utmärkt. Vi har bl.a. vandrat genom Hyde Park, synat av Kensington Garden, ätit en fantastisk lunch uppe på Roof Garden (underbar restaurang som jag berättar mer om senare) och gått vilse inne på Harrods. Hur som helst har det vandrats runt. Mycket!

Biljetterna till Chelsea är rätt dyra så när vi bokade dem slog snålheten till. De billigaste var från 15.30- 20.00 och när jag talade med Tommy från Rosebud’s Tours sa han att den tiden räcker gott och väl. Jag har alltid trott att man minst måste ha tvådagars men han om någon borde veta. Lite ångest får vi dock när vi ser den enorma entrén. Kommer vi att hinna se allt? Here we go!

Vi börjar med det centrala på området. Ett gigantiskt utställningstält där de flesta växter du kan behöva i din trädgård samsas. Inte rörigt utan indelat i specialmontrar. Rosor för sig, pioner för sig, japanska lönnar…, pelargoner…, heuchera…, köttätare…, mm, mm. Urvalet är häftigt.

Spelar för övrigt ingen roll att jag är florist. Hade ingen aning om att det finns så många olika sorter av krysantemum, nejlikor, tulpaner, gladiolus eller andra snittblommor.

De här montrarna är för lyst och inspiration, inget är till salu. Det är tur, förstå vad dyrt det här blir annars om vi blir tvungna att köpa fler resväskor för att få hem allt vi vill ha. Ska du prompt köpa något får du vänta tills lördagen då allt säljs ut innan montrarna rivs.

Vi har valt att vara här på torsdagen, inbillar oss att sista dagen blir hysterisk men när jag står vid clematismontern önskar jag att det vore lördag. Jag blir störtkär i en klematis med dubbla grön/vita blommor, Green Passion. Samma habegär infaller vid Austinrosorna, de har en nyhet Dame Judi Dench, en aprikosfärgad, väldoftande buskros. Vore väl attan om jag inte ska kunna övertala chefen att just de här två ska finnas att köpa på Bäsna trädgård till sommaren. Måste kolla härdigheten på rosen men klematisen vill jag absolut ha! Den får vänja sig vid vårt dalaklimat vare sig den vill eller inte.

Det är varmt i tältet och vi behöver svalare luft. Utanför finns alla idéträdgårdar, de som tävlar om att bli Best in Show 2017. Roliga, kreativa och ibland konstiga ligger de där på rad. Det är inte någon stor plätt var och en fått till sitt men oj vad deras fantasi måste ha jobbat. Att vinna det här, det är prestige det!

Här ute hittar jag också en paviljong där det varit binderitävling för florister. Alla deras skapelser står där, en del med medaljen väl synlig. Andra där man förstår varför de inte fått någon…

Ytterligare utanför finns marknadsstånden med prylar, både för trädgården och hemmet. Mest krimskrams faktiskt. Tänk att det finns så mycket saker man inte ens vet att man behöver. En rustik plåtfågel som ska hänga någonstans i vår trädgård får följa med mig hem.

Men nu ger våra fötter snart upp och det är dags för paus. Självklart ska vi sitta ner någonstans och dricka Pimms. Ingen engelsk trädgårdsmässa utan Pimms! Denna märkliga dryck. Den är egentligen inte speciellt god men lite får man väl offra sig. Det går nog att vänja sig, eller hur?

Stärkta till kropp och själ tar vi ännu en vända runt området. Har vi missat något? Säkert, men vi börjar känna oss mätta. Måste bara titta på klematisen en gång till och dofta lite mer på rosorna.

När jag sammanfattar dagen faller flera förutfattade meningar.

Området är mycket mindre än jag trott men så proffsigt utnyttjat. Tänk att få plats med så mycket på denna yta.

Att det skulle vara mycket folk var inget oväntat men att det skulle vara så trångt vid showträdgårdarna var synd. Det gick inte att ta ett steg tillbaka för att få lite överblick, det var bara att följa med strömmen.

Tiden vi köpt räckte mer än väl. Måste erkänna att vi inte ens stannade så länge vi fick. Hungriga och trötta men ack så nöjda lämnade vi utställningen. Med mig hade jag broschyrer om Austinrosor, klematisgrossisten Thorncroft, plåtfågeln samt tre fröpåsar med morötter, sockerbönor och persilja.

Ska vi tala om smolk i bägaren beror det på idioter som inte kan bete sig.

London, ja hela England faktiskt, hade förhöjt terrorhot pga en mycket tragisk händelse i Manchester. Så många poliser med så mycket vapen har jag aldrig tidigare sett på ett och samma ställe. Hur många civilklädda spanare kan man bara gissa. Så sorgligt att det ska vara så.

Tänk om det vore möjligt att få dessa galningar att smutsa ner sina händer med trädgårdsjord istället för blod.

Sen är det ju det här med foton. Skulle varit trevligt men hur jag än klickar och försöker kommer jag inte åt korten från den här sidan. Är mycket ledsen för det men datorn ska få gå till doktorn bara jag hinner. Är säkert någon enkel inställning jag inte begriper. Ni får fantisera så länge.

 

Annonser

Förlåt, förlåt…

Har hon övergivit bloggandet?

Jag förstår om ni undrar, men nejdå. Det är bara så att min dator och fotoprogrammet däri kan inte samsas. Nåt är fel, jag kommer inte åt korten från den här sidan och har varken tid eller lust att åtgärda det nu när sommaren, trädgården och jobb känns viktigare.

Reseskildring från Chelsea Flower show kommer. Var så säkra för jag skrev dagbok varje kväll och har mängder av foton i min kamera. Den som väntar på nåt gott, vet ni…

 

Jag skulle hämta våren…

…men jag tappade den på vägen hem! Nånstans i Bjärred.

Jag har varit ner till Skåne. Främst för att hälsa på dottern som flyttat ner dit för studier men också för att gå på trädgårdsmässa. Steg av tåget i Lund, en vacker vårdag, ser snödroppar och vintergäck överallt. Trodde att långkalsongerna och raggsockorna i väskan var helt onödiga. De var de inte! Vädret bara lurades lite, kanske för att välkomna mig. Jag fick senare under helgen följa med dottern och hennes fotbollslag till Ystad för match. Det spöregnade,småsnöade och blåste. Samtidigt! Tur man är härdad från vårmatcherna härhemma och att de vann matchen. DM: Lund SK- Pandora 2-0.

Trädgårdsmässan då. Ja, så mysigt. Jag har nu tankat inspiration och känner att vinterns idétorka släpper. Strosade runt och vred och vände på diverse saker. Många fina och många som jag kände att det där behöver jag inte. Njöt av alla våriga arrangemang.

 

Stannade vid scenen där Gunnel Carlsson höll föredrag tillsammans med en kille från Mäster Grön. De pratade om samplanteringar och visade både perenner och ettåringar så där blev jag kvar. De talade lite om härdighet och undrade om det var någon där som bor norr om Markaryd. Jag räckte upp handen och eftersom Gunnels och mina vägar korsats tidigare vet hon var jag bor. Hon utbrast ”Dalarna” och så fick jag komma upp på scenen och välja en växt bara för att jag åkt så långt. Lite som när vi åker på MC-träff, man får pris för längsta färdsträcka. Jag valde en Pulmonaria, lungört, en växt jag varit på gång att skaffa men ännu inte kommit till skott. Nu har jag en. Tack!

Det blev sen inte så mycket shoppande, bökigt på tåget med för mycket påsar men jag kunde inte motstå en otroligt vacker julros, Helleborus Cinderella, och några kungsängsliljor, Frittilaria meleagris, för att ta hem lite vår.

Hur var det den där våren? Vart tog den vägen? Ja inte följde den med mig hem i alla fall. Det hade snöat hela helgen jag var borta plus ytterligare tre dagar. Jag vet inte om vi ska kalla det här Gökdämpar längre?! Björkdungen med dammen,kryddlandet och bärlandet, så här såg det ut när jag kom hem…

 

En extra sekatör och en rostig liten gräshoppa behöver man alltid. De och växterna väntar nu på att få komma ut.

           

 

Gick alla trädgårdsplaner i lås?

Det är dags att summera trädgårdsåret 2016. Blev det som vi tänkt oss? Svaret är väl nja.. Är man som jag säsongsanställd på en handelsträdgård hinns inte allt med. Den tid jag tänkt använda här hemma är den tid jag jobbar som mest. Jag tackar min lyckliga stjärna för Mannen i mitt liv, vilken pärla han är! Han slutför många av mina påbörjade projekt så det bara är för mig att sätta ner växterna.

Vi började året med att plantera ett stort Prunus Accolade, prydnadskörsbär, strax utanför köksfönstret. Just den dagen kom en liten gökdämp. Gjorde inget, trädet svarade med att ge en försmak av hur blomningen kommer bli vårarna framöver. Har sedan grävt ner vårlökar därunder för att få än mer vårkänsla.

Bärlandet kan anses klart och gav mycken skörd men jag har redan börjat tänka ut ändringar. En gärdesgård eller nåt annat staket runt om. De vita jordgubbarna ska bort, de var inget vidare. Gula hallon smakar nästan inget och vi har alldelens för få krusbärsbuskar.

DSC_0016 DSC_0019 DSC_0003

Rabatten bakom garaget med torvblock och rosbågen fylls sakta men säkert på med än det ena och än det andra. Även fast jag den här gången börjat med en helt ren jordyta blir det som vanligt ”Veronicastilen” till slut. Det betyder: inga färgteman, bara en salig röra med växter jag impulsköpt för att jag tycker de är vackra. Mer hjärta än design där! Precis som jag vill ha det, ingen ångest om någon växt som ”inte passar in” råkar fröså sig där. Här är alla välkomna, nästan, vilken färg de än må ha.

Det enda projekt som blev helt klart är buskaget bredvid verandan. Där planterade vi olika sorters smällspireor. Diabolo, diabolo d’or, little devil och amber jubilee. Ser framför mig hur det ska bli med olika nyanser och höjder. Smög även in några rosa ölandstokar här och där för kontrastens skull. Inbillar mig att det ska bli snyggt! Annars blir det ett perfekt ställe för fåglarna att gömma sig i när det växt till sig.

img_2276 img_2275

Att jag fick ett egendesignat insektshotell över det fula elskåpet vid dammen blev verkligen ett lyft. Förstår verkligen inte varför det inte kommit till tidigare men ibland måste saker gro länge för att bli riktigt bra.

img_1899img_1898-2img_2003-1

Nästa år då? Ja, vi har ju en enorm åker bortom bärlandet. Vi har börjat rama in det med granar och jag skulle vilja starta ett arboretum där. Känns inte som någon omöjlig uppgift. Sedan har jag många gånger önskat göra dammen större….

Gott nytt år!

 

Trädgården faller i dvala.

Är det höst eller vinter? Tre dagar snö, gnistrande vackert, sedan tinade allt bort och den grå novemberfilten la sig över oss. Varken jag eller växterna i trädgården vet om vi ska ha vintermössa på eller inte. Tog min kamera och gick runt för att titta till hur alla mår därute. Visst är det trots allt något vackert över förfallet och de få färgklickar som klamrar sig kvar!

img_2281 img_2282 img_2283 img_2290

Rosenflockel, det höga gräset jag inte minns vad det heter och den vita Skogsastern. Brunt, grått och vitt i nyanser,

img_2292 img_2294 img_2301 img_2304

En tistel jag fått från trädgårdsvänner i Smedjebacken och en solros som inte orkar längre. Ett gräs som har livskraft likt ett ogräs, men blir förlåtet för det är vackert. Clematisen vars fröställningar ser ut som tomteskägg uthängda på tork.

img_2305 img_2309 img_2310 img_2311

Solhatten Magnus står stark. Den gamla sparrisplantan från farmor som jag aldrig äter något av, bara har till lyst. Åbrodden vilar mot gärdesgården som snart också går i dvala. Behöver nog snart byta ut någon hässjeroa (dialektord?) där!

img_2308 img_2306 img_2302 img_2300

Hästkastanjens löv är en fin kontrast på den mossiga stenen. Klätterhortensians nakna grenar klamrar sig fast på granstammen och på en vinbärsbuske hänger bär kvar till vinterfåglarna.

img_2299 img_2298 img_2296 img_2291

Fortfarande lyser det blommor lite här och där. En bleknad rosa Ölandtok, en envis Flammentanzros och dess frökapslar. Ser ut som nypon, undrar hur de smakar OM de går att äta? Höstastern bugar och tackar för att den tunga snön försvann.

img_2285

Kärleksörten hälsar att vintern kan komma nu så det blir vår någon gång.

Dags att beställa julskinkan. Låt den vara svensk o helst #KRAV.

Nu ska det här bli en mycket tillfällig matblogg. Jag vill slå ett slag för riktig julskinka. En grå, fast, god, egeninsaltad skinka.

Gå till er matbutik och beställ en rå skinka. Jag ser till att få den strax innan månadsskiftet nov/dec. Be att få den nätad och från en gris som är född, uppväxt och död så lokalt som möjligt. Man behöver inte vara rabiat men köp så ekologiskt ni kan!

Här ska ni få ett recept som jag fått av min mormor. Jag själv har använt det i minst 25 år. Lycka till!

           Saltning av julskinka enligt gammelmormor

ca 5 kg färsk skinka.

Blanda först en klet med:

2 dl salt

1 dl sirap

1 msk krossad kryddpeppar

1 msk krossad färsk ingefära

2 msk senap av god kvalitet.

Gnid in skinkan med blandningen. Låt ligga 2 dygn. Vänd runt den några gånger.

Saltlake.

7 lit vatten

9 dl salt

1,5 dl socker

Vill man absolut ha en rödaktig skinka går det att ta tre tsk salpeter i både klet och saltlake men det har jag skippat. Känns onödigt faktiskt.

Koka lagen tills den är helt klar o allt grummel borta. Skumma. När lagen kallnat slår ni den över skinkan. Låt stå svalt i 3 veckor. Vi ställer ner den i jordkällaren.

Ta upp, skölj av och koka. Stektermometern ska visa en innertemperatur på 75-77°

 

 

 

Sydafrikapelargonerna mår bra!

Det är dags för en uppdatering om pelargonerna från Sydafrika. Oj vad de har växt denna sommar. Jag var lite orolig där ett tag i vintras men de överlevde när jag gav dem ultimatum: lev eller bli kompost!

Historien om hur det hela började hittar du här.

Eftersom jag är motståndare till att ha en massa byttor som måste vattnas så planterade jag ihop allihop i den största kruka jag kunde hitta. Det tyckte de om minsann. Alla nöjda och glada. Jag har minimalt med vattningsmåsten och de trivs tillsammans.

image image

Veronica samlar Veronikor.

Fröet såddes för länge sedan under ett av mina tidiga skolår. Och nu pratar vi decennier. Jag minns inte exakt hur gammal jag var men jag gick i en liten byskola med två årsklasser i samma klassrum. Trean-fyran kanske? Hur som helst visade fröken oss en bild på de små blå blommor som finns (fanns?) i alla gräsmattor. Vi kallade dem ”mormors glasögon”. Hon frågade om vi visste namnet och alla började vifta. Innan resten av klassen fick börja svara kom hon fram till mig och lät mig läsa svaret. Teveronika.

Snacka om att jag kände mig utvald! Det var som att det var min blomma. Det kanske var där mitt framtida yrkesval började gro. Vi var fyra tjejer i klassen. De andra heter Lisbeth, Kristina och Yvonne, inga direkt vanliga blomnamn det. Hoppas det ändrat sig för alla borde få namnge en växt.

Åren gick, så småningom hade jag utbildat mig till florist och fått en egen trädgård att göra vad jag vill med. Har dock inte lyckats få in Teveronikan i våra gräsmattor, inte än i alla fall. Däremot har olika Veronikor hamnat i rabatterna. Bl.a. Kransveronika, Praktveronika, Axveronika ”Rothfuchs”, Veronika ”First Love” och några där namnlapparna sedan länge är borta.

image image image

image image image

Har noterat när jag läst på lapparna att det latinska namnet stavas med c medans det svenska har k. Kanske därför jag i tonåren ändrade i folkbokföringen från Veronika till Veronica. Bara för att jag tyckte det såg snyggare ut.

Apropå vackra ord.

Vi har varit på mc-träff, Kopparträffen i Falun. Mycket trevligt med kortege genom staden, snygga cyklar och möten med gamla och nya bekantskaper i knuttevärlden. Det var där jag hörde ordet, det vackra ordet som gör att jag aldrig mer kommer säga att jag är gråhårig.

En man stod och delade ut olika priser. Till den klubb som fått med sig flest medlemmar, till de som åkt längst för att komma dit osv..  Medelåldern på mc-träffar är numera rätt hög och när han delar ut priset till den som åkt längst på 125:a säger han att ungdomarna är mer än välkomna för att det inte bara ska bli ”vi gammelblonda” på träffarna.

Vilket talande ord GAMMELBLONDA. Säger allt. Jag som under mitt ca 60åriga liv aldrig någonsin färgat mitt hår fick massor av vatten på min kvarn. Jag har inte blivit gråhårig, jag har blivit gammelblond! Och jag är stolt över det!

Insektshotell. Femstjärnigt!

Vid vår damm står ett jättefult elskåp som jag länge stört mig på. Ända sedan dammen byggdes faktiskt. Det måste ju vara där för annars fungerar inte pumpen som cirkulerar vattnet. Har försökt dölja det med växter och det är ju okey när blommorna är som störst men vår, vinter och höst…nej, gör nåt!

Till slut kläcktes idén om ett humlehotell som en huv att sätta över. Jag skissade och Mannen i mitt liv började snickra. Han är fantastisk den mannen, ska nåt göras ska det göras ordentligt. Och inte bara för humlor utan ett hotell De Luxe för alla insekter. Det ska vara gediget gjort annars får det va’!! Ett litet, ynkligt (made in Kina) köpt på Jula får ge en liten hint om hur det kan vara

.

”Man tager vad man haver” som det heter. Fjolårets nedklippta Talictrum Elin går minst lika bra som bambu, tror inte småkrypen bryr sig. Taksviten reserveras för fjärilarna. De får mossa och kottar att gosa in sig i.

Nymålat och klart att sättas på plats. Vilket lyft för hela dammområdet, det blå skåpet syns inte mer.

Det var i våras det, Så här är det nu när grönskan växt till sig och frukostbuffén är serverad. Det surrar runt hotellet, hoppas de flyttar in och inte bara passerar.